Reklamfilm på bio. Om och om igen.

En pojke som kammade håret så snyggt.

Det funkade så fint, eftersom han hade smort in håret med Brylcrème. 

Vi såg det, vi hörde sången, år ut och år in, men att det verkligen var någon som använde det, trodde vi knappast. Det föll oss helt enkelt inte in, det var så totalt corny. Corny var det verkligt totalt omöjligt löjliga. Inte fan tänkte vi på att det var rena rama engelskan.

En lagom sångkör med amerikanskt reklamstuk sjöng sången: 

Brylcrème, ger stil åt alla killar,

Brylcrème, från sju till sjuttio år,

Brylcrème, ja alla flickor gillar:

män med Brylcrème-stilen i sitt hår. 

Vid sista strofen var det bilder på söta flickor som överdrivet beundrande betraktade killen med det Brylcrème-kammade håret.

Fan vet om det inte var inlagt gnistrande stjärnor och ljusreflexer också. Så äntligen började filmen, som vi betalt biljett för att se.

Det var en lycka att gå på bio, helt klart. Hela ritualen, bioannonserna, vissa dagar alla annonser, andra dagar mera magert.

Biokassan, kassörskan som sålde och rev av biljetterna mot fastställd avgift, vaktmästaren i uniform, in i mörkret genom dörrarna, biljetten revs och man var godkänd och insläppt.

Hittade sin plats, ibland numrerat, men för enklare föreställningar, som på non-stop-biograferna, fick man sitta där det fanns plats.

Godis, dryck eller annan förtäring förekom inte. Var det så att man hade med sig något, var det någon liten chokladbit eller chokladkaka (Marabou...), men gud nåde snaskaren om det hördes det minsta lilla prassel, biopubliken var på alerten och drog sig aldrig för att lite till häften anonymt huta åt den som ansågs störa. 

När vi började spela och turnera gjorde vi om saker, och fröjdade  oss stort under glam och ungdomlig livsglädje. 

Sången om Brylcrèmen var ju ett tacksamt objekt för parodi.

Inte för att vi söp särskilt mycket, men alkoholromantiken fanns där onekligen: 

Brännvin,  ger stil åt alla killar,

Brännvin, från sju till sjuttio år,

Brännvin, ja alla flickor gillar:

män med Brännvin-stilen när dom går. 

Rätta mig om det finns fel, eller föreslå kompletteringar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...