Gå inte i delo med en Herbert, det kommer inte att löna sig.

Kanske inte för att han har rätt eller fel, utan snarare för att han är opålitlig.

Jamen antingen har man rätt, eller så har man fel, menar du förstås med emfas.

Nej, det är inte säkert.

Risken med att gå i delo med en Herbert är nämligen helt enkelt just den att han är opålitlig, och det är väl tämligen givet att  man inte bör gå i delo med en opålitlig.

Alla som läser det här förstår på en gång, kanske skriver jag lite barnsligt enkelt, för att ingen ska tveka om andemeningen, men det må vara mig obetaget, tycker jag i ett sånt här viktigt sammanhang, hur enigmatiskt det än må vara.

I normala fall skulle väl ingen vedervåga sin prestige, genom att gå i delo med opålitliga. Det leder helt enkelt ingenstans. En gång gick jag i långbänk med en opålitlig, och det var då inte lätt att klara sig ut den knipan.

Som det här med servitrisen, alltså.

Han var säkert inte världens bästa servitris, men att döma av fnittret och flamset när dom radade upp köksporslinet där ute i environgerna, som om det vore det viktigaste i världen, hade de väldigt höga tankar om sig själva i varje fall.

Han kom rätt in från köket och frågade vad jag ville beställa. Det var som väntat. Ingen blir väl förvånad om den söta servitrisen kommer fram och frågar vad man vill ha.

Men jag gjorde en tabbe.

Jag gick i delo med honom.

Det slutade i långbänk och ibland undrar jag om jag har kommit ur den än.

Rent emotionellt menar jag alltså.

Jag ber att få överlämna ett välmenande råd: gå aldrig i långbänk med kvinnlig personal av vilket slag det vara månde. Dom ska inte ligga i långbänk, dom har inte där att göra.

Servitrisen visade sig nämligen vara opålitlig!

Hur kan man nu vara så säker på det?

Ja, först och främst syns det ju på dem. Det syns på vikten, kroppsformatet, kläderna, på anletsdragen, som till exempel på den här, han hade alltför målade läppar, det är bara ett av många uppenbara kännetecken på bristande pålitlighet, i synnerhet hos kvinnor.

Efter en stunds argumenterande gjorde han ett avbrott och drog ut till sina fnittrande kollegor därute i köket.

Jag satt kvar med papper och penna för att söka bevisa att servitrisen hade fel, därför att kunden har alltid rätt, på den här restaurangen lika väl som på någon annan.

Jag förstod att långbänken inte var slut, när han kom in med flera argument, som han hade hämtat hos den övriga kvinnliga personalen, där de satt och fnittrade och gjorde sig löjliga därute i köket, som alla opålitliga kvinnor gör.

Den här hette alltså Herbert, och jag har faktiskt stött på henne förut, vilket jag borde ha kommit ihåg och tagit vederbörligt avstånd ifrån.

Efter några timmars försakelser beslöt jag mig för att bryta långbänken.

- Jag vill inte vara i delo med dig, sade jag.

- Varför inte det då, svarade han näsvist, med ett löjligt och opålitligt fnitter, som nästan stoppade babblandet.

- Därför att du är opålitlig.

- Jaså, vad har du fått det ifrån?

- Det syns ju på dej. Dessutom heter du ju Herbert, du sa det själv en gång, och dessutom var det någon av de andra fnitteraporna därute i köket som kallade dej Herbert.

- Men det är fel, jag är inte opålitlig,  jag väger under sjuttio kilo och har ingen koria.

- Det har du ju, det syns ju tydligt.

- Jaså, var då, om jag fick vara så näsvis att fråga, kvittrade han. Var ser du min koria?

- Du får gärna fråga, men jag är inte säker på att jag vill ge ett stringent svar. Jag har ritat fyra cirklar och en triangel här på pappret, kan du dela dem i tre, jag bara undrar. Kan du det va, va, va?

- Kan ja väl, men jag vill inte.

- Nä, det är just för att du är opålitlig, och ljuger om din koria.

- Vad ska du ha, fläskkorven är ovanligt fin idag.

- Nej, jag kom av mig, var snäll och gå tillbaka ut i köket och skäms.

- OK, jaha, förlåt då, för fa-an.

- Du ljuger!

- Kanske det, kanske.

När jag ledbruten reste mig från långbänken och lämnade etablissemanget, såg jag hur de stod och gläntade på köksdörren och fnittrade, jag tror de var minst elva stycken, med Herbert längst fram och korian tydligt synlig med ett opålitligt flinande.

Folk e inte kloka, tänkte jag högt för mig själv och lämnade pappret med cirklarna och triangeln kvar på långbänken.

Beviset!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...