Att ro till Stockholm från skärgården med sump.

Man kan förvara levande fisk i sump.

En sump är vanligen en hålförsedd trälåda fastgjord och nedsänkt ivid någon brygga, så att vattnet kan cirkulera och fisken eller kräftorna hållas levande långa tider.

Men man konstruerade också båtar, av vilka en del var gjorda så att vattnet hade tillträde genom sådana hål. Den delen av båten som fungerade som fisksump kallades sumphåll, och hela båten, vare sig det var en roddbåt eller en segelbåt, brukade då benämnas sump.

För den som inte känner till saken, ser sumpen ut som vilken båt som helst, men en del av skrovet, ofta under aktertoften, var alltså gjort som en sump med hål för vattnets cirkulation.

I gamla tider, från 1800-talet och bortåt, var det allmänt känt och brukat att transportera färsk, levande fisk på det sättet.

I Alfred E. Janssons ”Skärgårdsiv i forna tider” del I kan man läsa om hur det kunde gå till.

Boken kom ut 1935 och han nämner, att det då ännu fanns gamla gubbar och gummor ute på öarna som med förtjusning berättar om de nattliga långrodderna till Stockholm i sin ungdom.

Man började tidigt på morgonen, klockan fyra eller tidigare, och rodde eller seglade om vädret var hyfsat in till Fjäderholmarna, en roddtur på så där en tio-femton timmar. Ofta var det unga kvinnor eller barn och i de vackra sommarnätterna hördes på långt håll skratten och fnittret över fjärdarna från de roende i sina sumpar på väg för att sälja färsk fisk i staden.

Efter övernattning vid Fjäderholmarna rodde man in till fiskhandlarna vid Munkbron och fick god betalning för fisken som kunde vara av alla slag.

I Rospiggen årgång 1976 kan man på sidan 74 läsa om ett fall, då den nioåriga Carl Gustav Sjöberg och hans elvaåriga storasyster ensamma fick ro från Byholm vid Husarö, övernatta vid Fjäderholmarna, ro in till stan för att sälja fisken och sedan ro hem igen, vilket gick lättare då sumphållet var tomt. Självklart var båda syskonen vana att ro.

Förmodligen existerar många berättelser om sådana fina,  nattliga roddturer, och jag välkomnar i högsta grad all information i den vägen.

Fotnot: Rospiggen är årsbok för Roslagens Sjöfartsminnesförening.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...