Rasister och nazister.

Äntligen tror man sig börja kunna se en lösning på de obehagliga problemen som har drabbat tingens ordning under långa tider.

Man ser det man ser och hör det man hör, men frågan är kanske i första hand, om det man ser eller hör har någon kontakt med vad som, för att nu använda ett lättbegripligt idiom, skulle kunna kallas verkligheten.

Det är små detaljer av ovisshet och lycka som på ett häpnadsväckande sätt på olika vägar styr mot, om inte samma, så åtminstone närbesläktat konstituerade mål och diversioner, om ni förstår vad jag menar.

Sammantaget märker man efter tillräckligt lång tid, att de som visar upp sitt största formella leende i de intrikata sammanhangen, kanske endast till viss del är berörda av de maktpositioner som emanerar ur de olika bevekelsegrunderna.

Det i sådana här sammanhang tämligen noggrant analyserade avsiktsfenomenens arbete, tenderar i just dessa sina innersta organistiska kapaciteter, att  till sin fulla potential sammansatta avvikelsegrunder leverera lättbegripliga statistiska fördelningsfaktorer.

Det första som kom i dagen efter de djupare problematiska elementens sprickor i den tidsrelaterade strukturella och mnemotekniska attidtydbildens grundförutsättningar, var ju just den lysande sammanskattningen av värdenormerna för det som i sin tid tycktes kunna förklaras som den mest lovande utredningen av de, enligt många, kanske mest komplicerade inställningar byggda på faktiska regeluppsättningar, som inom respektive värdenorm, var den som inom vart och ett av de lokala sanningsuppfattningarna mest tydligt kunde upplevas som det enda rätta eller det enda sanna.

Jag insåg för min del på ett tidigt stadium att förhållandena kanske inte var så enkla som de vanligaste omdömena eller förklaringarna lätt kunde bringa handlingarnas objektiva framåtskridande att verifieras.

Det som syntes vara kristallklart svart eller vitt visade sig efterhand, som utvecklingen framskred, inte på något sätt vara så enkelt som de inledande tolkningarna lovade.

Det enda jag nu hade att göra var att ta till mig en ännu lagom dos faktaanalys, eftersom jag redan tidigt tyckte mig ha förtärt tillräckliga mängder fast och odefinierad information enligt de vanliga nutritionistisk teoretiska normerna.

Jag läste om förhållandena i den avlägsna staden som blivit norm för de flesta ställningstaganden som den på sin tid aktuella och trovärdiga analysbilden tillätt samtiden att bygga vidare på.

En av de mest bestickande omständigheterna var att man lyckats konstruera logistikiska element som vid sin praktiska användning tycktes innebära nerförsbackar i vilken riktning man än anslöt sig till i den önskade vägsträckans riktning.

Eller med andra ord, vägen till det behandlade området innebar ett lättforcerad rörelseelement på exakt samma sätt som vägen ifrån området ifråga!

Hur detta förhållande, som ju i sig faktiskt ter sig som en verklig paradox, är konstruerat i sitt innersta är det ännu ingen som vågat sig på att reda ut, men jag vet att många försök pågår för att på ett lättbegripligt söka reda ut dessa uppenbarligen intrikata sammanhang.

Eller vad tycker du?

För min personliga del började tankarna syssla med dessa ting, när jag började läsa om Karin Boye, och jag tänker inte ge mig förrän jag har gått igenom alla texter jag kan finna av denna beundransvärda människa.

Det kan till och med vara så att hon genom sitt liv och sina skrifter faktiskt sitter inne med förklaringar som ingen ännu ens kommit i närheten av eller ens börjat ana.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!

Karin Boye föddes den 26 oktober 1900 och dog den 23 april 1941 under en lång vandring i otillgängliga skogsmarker i trakterna norr om Alingsås, efter att ha förtärt 68 tabletter av ett tämligen starkt sömnmedel.

Hon orkade inte längre helt enkelt, och insåg med sin överlägsna intelligens att loppet så att säga nu var kört.

Sat sapienti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...