Jag vet när min lyckligaste tid var.

Rent objektivt är det inte så enkelt att finna just denna tid, men när man jämför olika händelser och perioder, kommer man ofta ner till just denna tid med alla sina goda eller besvärliga minnen. Där finns så många personer inblandade och en hel del bilder dessutom.

Det började med järnvägsresan ner till Linköping, jag for med min ungdomskamrat Freddy. Vi tillhörde båda gänget.

Redan när vi passerade vakten vid grindarna visade sig en diskrepans’ som jag knappast hade väntat mig.

 
Kansliet på T1 denna sommar klockan åtta på morgonen, inte sommartid, den egendomligheten var ännu inte uppfunnen.

Jag var rätt obehagligt berörd inför värnpliktstjänstgöringen, det var det okända och det jobbiga i hela saken som irriterade mig. Det var obligatoriskt och vi gjorde vår plikt, men för min del utan någon som helst förhoppning om något trevligt eller positivt.

Freddy, däremot, uttryckte en helt positiv förväntan och glädje. Jag minns att han formulerade det som att nu kommer en av den Åbergska erfarenhetens element, det kunde inte vara annat än positivt.

Så började det.

Grundläggande soldatutbildning, grundläggande grundutbildning, dvs helt enkelt att städa, att hälsa, att lära sig passa in i systemet, fysisk träning, marschera i takt, starta, stanna.

Man var trött som en jag vet inte vad.

Tester, språngmarscher, marschträning. Fick ut cyklar och cyklade långväga i Linköpings omgivningar. Lärde oss sköta saker och göra rent.

Det var aldrig särskilt betungande, och emellanåt roligt och trevligt. Många av kamraterna var de där roliga, och många hade sina dialekter från hela Sveriges land.

Så började specialutbildningen. Jag var signalist, Freddy var MC-ordinnans.

Långsamt och systematiskt lärde vi oss hur radion Ra 120 fungerade, lärde oss bokstavera, skicka och ta emot telegram. Det var till min grämelse ingen telegrafiutbildning detta år, men jag köpte en Hermodskurs i radioteknik som jag pluggade lite av och till i dagrummet mellan övningarna.

Vi fick telefonistutbildning också med allt som hade att göra med inkoppling på televerkets nät, klättra i stolpskor ich  haka på trådhakar. Dra tråd kilometervis i patruller om två man. Jag fick alltid gå först eftersom jag var lång, men andre mannen fick släpa den tunga trådbobinen på ryggen, ett riktigt tungt arbete.

Befälet var trevliga oc hyggliga, men blev förstås ändå lite i hemlighet utsatta för en viss busighet

 Freddy bytte från MC till signal, så vi hamnade i samma pluton. Ordinnanserna hade en avancerad körutbildning i svår terräng, det var inga lätta saker, så det kanske blev för tungt för Freddy.

Jag blev placerad som reservbilförare och skulle därmed genomgå körkortsutbildning. En  underbart trevlig tid i sommaren i en två tons lastbil runt Linköping, teoristudier. Man fick köra den tid som behövdes, långväga i Linköpings omgivningar och svåra fickparkeringar i den gamla stadens gränder. Trevlig och duktig lärare.

Teoriprov och slutligen uppkörning som jag klarade första gången - jag fick körkort!

Glömmer aldrig maten frukost, lunch, middag, förstärkt frukost. Alltid smakligt, alltid gott, alltid långa köer. Ärtsoppa varje torsdag.

Utomhusövningar med tältslagning och vakttjänstgöring. Utbildning i pistolskytte och kpist. Jag klarade silvermärke i pistolskytte.
 
Pistolskyttemärke i silver, när man klarade guld hade man rätt att skaffa eget vapen, men så långt avancerade inte jag.

Allt så noggrant och systematiskt. Befälen var mycket trevliga och vänliga, men något avkall på disciplinen gjordes aldrig. Några kamrater gjorde väl bort sig. Jag glömmer aldrig han som låg och sköt med mausergevärr genom logementfönstret på Wahlbecks fabriksskorsten. Han försvann från utbildningen, betraktades väl närmast som helt störd.

Några sackade efter, klarade inte utbildningen, försvann, fick väl frisedel, och vi tyckte snarare synd om dem.

Tusen roliga incidenter med trevliga kamrater, ett glatt tramsande, och ibland hårda övningar. De som vägde mycket minskade i vikt och vi som var jättemagra fick muskler och ökade.

Vi fick vår lön, jag har för mig det var var fjortonde dag, ochden glada ritualen var ofta densamma, ner till Restaurang Druvan där man beställde hamburjare öl och snaps, vilken glädje och vika drömmar i ungdomens rena berusning.

Naturupplevelser och pirrande glädjekänslor inför framtiden. Manövrar ute i buskarna, vakttjänst på nätter och dagar, uppbrott, förflyttningar. Många gånger satt vi på lastbilsflak och for långa sträckor lagom inbyltade i våra persedlar. Vi tittade på stjärnor i vintermörkret och kände igen Karlavagnen, Orion och Svanen.

 
Här en bild från en vintermanöver. Soldaten till synes på väg mot MC-ordinnansen, Lundgren, var en glad kille med ett ständigt sprudlande humör och många roliga kmmentarer. Vi hade flera sådana figurer i plutonen.

Vi blev vana och klarade av saker.

En nyckelpunkt var när vi sattes att rengöra kantiner efter en manöver. Kantiner halvfyllda av äcklig stelnad mat som blivit över. Man lärde sig sticka ner handen och gräva upp. En rejäl självövervinnelse som satt kvar i hela livet. Mycket rengöring av alla slag. Vapenvård, rengöring av persedlar och cyklar.

Så kom utryckningen och den stora lyckokänslan inför framtiden.

Jag har inskrivningsböcker kvar och alla väsentliga papper.
 

Här inskrivningsboken med många fack för terminslönebok informationsblad och krigsplaceringsorder. 

Jag har spara dem från en meningsfylld tid av förtröstan , stolthet och glädje.

Här en liten broschyr i samband med en repmånad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...