Jag minns inte riktigt säkert hur det började.

Regementschefen General Dramn eller någon ännu högre upp i hierarkin fick ögonen på mig och blev övertygad om mina i sammanhanget användbara egenskaper.

Jag tilldelades en överste som personlig adjutant, vars syssla innebar löpande kontakt med mig och noga se till att uppfylla alla mina minsta önskemål.

Jag skulle komma att ingå i en exklusiv grupp som vid årsskiftet skulle tilldelas nya uniformer och sättas in operativt på internationellt hög nivå.

Hela perioden de där sista två månaderna före nyår fick jag alla rättigheter och alla önskemål uppfyllda dygnet runt. Det var givetvis en högst angenäm upplevelse.

Dagarna flöt fram i de bästa av omständigheter.

Jag hade fri tillgång till alla mässar och alla resurser inklusive fri logi och förtäring av bästa slag. Översten följde oftast med i min närhet, även om vi inte umgicks på nära håll hela tiden. Jag fick vistas helt fritt var jag än önskade, och hade fria resor i staden och dess omgivningar med vilket medel jag än önskade, ofta vad det en ung furir Håkansson, som körde mig i en av regementets personbilar.

Det var en underbar tid, och jag minns att jag då och då gladde mig åt de nya uniformerna som skulle komma. De skulle bli fantastiskt väl komponerade, jag minns speciellt ett stort WING på vänsta sidan av bröstet. Jag fick flera gånger ta del av tillverkningsförloppet, och tillfrågades emellanåt om detaljer av olika slag.

En dag var vi inne i den stora kanslibyggnaden, och översten visade mig en liten ingång uppför en smal trappa där vi slank in.

Jag skulle få se något märkvärdigt och storslaget.

Redan på första våningen vidgades  utrymmena betydligt. De breda trätrapporna var magnifika och ledde uppåt  i flera våningsplan. Jag glömmer aldrig den angenäma doften av nyskurat trä och hur det speglade sig i de diskreta facklorna som var placerade uppe i hörnorna.  Allt var mycket välstädat och välskött.

Så kom vi in på det högsta våningsplanet, dit jag fick veta att i stort sett ingen någonsin fick tillträde.

En märklig syn mötte oss, när vi steg in i den stora träsalen däruppe.

Det var en stor officersmäss, där ett femtiotal dockor med snygga uniformer satt avspänt lite här och var i olika fåtöljer och fåtöljgrupper. De läste tidningar och konverserade eller tog en drink.

Vi gick runt och tittade på alla figurerna och deras prydliga uniformer. De stirrade stelt framför sig, men var mycket levande gjorda, man fick verkligen känslan av att vara närvarande.

På det nedersta trappsteget av ytterligare en trappa uppför satt en figur, som vi båda tyckte oss känna igen. När jag granskade honom närmare såg jag att det uppenbarligen var Winston Churchill.

Jag tyckte det var märkligt att han satt där som vaxdocka högst upp i kansliet på ett svenskt regemente.

Översten plockade av honom  huvudet och tog med sig det under armen.

Allt var lugnt och tyst, endast den kvinnliga personalen hördes helt diskret. Jag frågade en flicka vad hon hade för en drink i handen, och hon meddelade artigt vad det var. Det var en märklig vit blandning av cocosmjölk och rom.

Översten och jag satt oss på en bänk vid ett träbord med utsikt över hela salen, och efter en kort stund kom general Dramn in och satte sig på överstens vänstra sida, jag satt på hans högra.

Generalen beställde in vodka i stora glas och de båda officerarna började dricka.

Det var allmänt känt att ingen av dessa höga officerare tålde sprit, och de var båda väl medvetna om saken. Det yttrade sig i att översten började uppträda ganska obehagligt aggressivt, och generalen för sin del började tala ytterst långsamt.

Översten satt stilla kvar på sin plats mellan general Dramn och mig, men jag kände en hotfull ton av något elakt, hårt och obehagligt strömma ut från honom, vartefter han drack vodkan i stora klunkar.

Genom att tala mycket långsamt trodde generalen sig undvika att någon skulle inse hans höga grad av berusning, men på mej hade det totalt motsatt effekt, eftersom jag ju väl kände till sammanhanget.

Generalen yttrade sin höga beundran för mig, genom att med några få stapplande ord tala om hur imponerad han var över att jag till och med insåg när han var påverkad av spriten, fastän han talade så långsamt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...