De okända cykelspåren vid Villan.

En märklig händelse.

Kårsdraget hade julfest i Villan lördagen den 20 december 1986, var du där?

Det var helt säkert en vanlig, normalt stillsam julfest utan konstigheter.

Ewa Ericsson var sekreterare och i en kallelse förrän julfesten påminns om densamma med ett lakoniskt konstaterande, att det inte verkar vara så många som kommer, tydligen var det inte så många anmälda.

Villan är Trädgårdsvillan i Frescati norr om Stockholm på Frescati Hagväg 7.

En lycklig tid i Kårsdraget

Fem år tidigare, sommaren 1981, började det glunkas om denna nya fantastiska resurs i Kårsdraget, några av oss for dit emellanåt, och den 3 september var det invigning, efter en period av rejäl städning och inredning.

Så här ser uppfarten ut just där vägarna delar sig mot villan, och hela sammanhanget ser man väl   på den här kartan över området. Villan skymtar till höger bakom bladverket i den kaukasiska vingnöten, eller vad det är för ett träd som är en relikt från den tiden då villan var preparatorsbostad för Skogshögskolans preparator.

Kårsdraget var inne i en mycket framgångsrik period, med massor av spelningar och utåtriktade aktiviteter. Många trevliga fester och gäster kom att besöka denna villa. En gång härbärgerades en hel finsk studentorkester under några dagar runt en Valborg.

Varje vecka kom våra kallelser i brevlådan med information från den dåvarande duktiga och trevliga sekreteraren Marja-Liisa Piirimets. Det kanske bör påpekas att postverket faktiskt ännu existerar, och det är långt ifrån alla som har fungerande datorer.

Enligt stadgarna skulle varje ny medlem(volontär) aviseras i en kallelse, och varje medlem hade sedan några veckor att inkomma med kommentarer, precis som under den kyrkliga lysningstiden alltså. Nämnde Sjöholm gjorde senare karriär inom orkestern, bland annat var han en tid kassör.

Så typiskt Marja-Liisas lite stillsamt ironiska kommentarer, här angående uniformernas färgkombintioner apropå den otvättade framtoningen.

Dessa kallelser har nu upphört i denna digitaliserade datortid, som endast kvarlämnar efemära minnen om några alls.

I och med vår besittning av denna villa började en underbar tillvaro i orkesterns historia, som höll på ända till i slutet av 1990-talet då kommersiella intressen vaknade hos vår hyresvärd studentkåren, vilken började hoppas kunna tjäna pengar på denna tilltalande fastighet. Under en period gjordes vissa investeringar av förhoppningsfulla krogvärdar, men i det stora  hela var förstås alla försök förgäves.

Det hade väl varit betydligt trevligare för alla inblandade, om Kårsdraget hade fått behålla sin klubblokal, och därmed hållit ett aktivt och kulturellt tillstånd levande vid Stockholms universitet.

De spöklika cykelspåren

Men det jag skulle berätta om här, är en sällsam upplevelse av ett ovanligt slag, en slags naturfenomen kanske man kunde säga.

Det var alltså efter julfesten 1986, inte särskilt sent på natten, cirka sju grader kallt och ett stilla snöfall.

När vi lämnade villan observerade vi några märkliga spår på vägen utanför, öster om uppfarten, som endast lystes upp av de glest placerade gatlyktorna.

Det var spår som gradvis upphörde och försvann helt i det stilla snöfallet på natten.

Vi gissade på allt möjligt, det såg ut som släpspår från något som hängde ner uppifrån, men som vi snart inte kunde tolka som något annat än rätt nyligen skapade cykelspår. Det mest märkliga var just detta att spåren till synes bara började. Någon måste ha cyklat i snön utåt stora vägen och just vid villan hade spåren gradvis fyllts igen i snöfallet.

Vem var du som kom cyklande hem där denna sena lördagskväll för tjugosex år sedan? Du kan ha varit någon som kom från någon annan byggnad, kanske någon student eller forskare som nu ansett det lagom att ge sig hem på kvällen.

Antag att du var en cyklande person i tjugofemårsåldern, som nu alltså bör vara i femtioårsåldern. Har du något minne av en cykelhemfärd en snöig lördagskväll strax före jul?