Jag har nu kommit så långt att jag förbereder den stora omskisseringen av mitt datorsystem.

Jag är löjligt trött, har sovit absolut alldeles för litet, och känner av den häpnadsväckande torftigheten i i min spartanska situation.

Vad beror det på? Det blir ju bara värre för varje månad.

Idag är det matfettproblemet.

Jag konsumerar mycket matfett, jag är beroende av det och älskar det för att det är så gott.

Det handlar alltså om smör.

Men smör kan man inte ha i kylskåpet, då blir det för hårt och går inte att bre på smörgåsarna, det måste först stå framme en god stund. Och står det framme för länge blir det dåligt, och härsknande smör är hemskt.

Jag tror jag är närmast extremt känslig för sådana smaker som härsket matfett och gällen mjölk, medan filmjölk är helt OK, dock även filen bör vara rätt färsk, annars tjocknar den och blir motbjudande.

I praktiken blir det då Bregott, en suverän produkt, men med ett mycket snävt register inom vilket det är ätbart.

Alla andra syntetiska produkter är vedervärdigt, äckligt motbjudande. Jag förstår helt enkelt inte hur de kan finnas.  För någon månad sedan köpte jag margarin, i avsikt att ha till bakning eller stekning. Fy fan.

Till bakning är det kanske OK, men om man inte känner smaken, när man försöker applicera det på smörgåsen, då måste man nog sägas ha ett om inte defekt så åtminstone högst rudimentärt smaksinne.

Detta är alltså ett stort problem.

Det är förpackningsdatum man måste titta på, Tre veckor efter förpacknings- eller tillverkningsdatum har den läskiga smaken hos Bregott börjat dyka upp.

Den slår igenom allting. Från att ha varit mycket gott, lika gott som färskt smör (man kan äta en klick rätt av med njutning), tappar smaken balansen och reagerar hos mej som något helt vedervärdigt.

”Bäst före” datum ligger långt utanför intervallerna, jag begriper inte vilka märkliga mekanismer som ligger bakom sådana orealistiska gränser, kanske är det fabrikanten som bedömer att det inom ”bäst före” i varje fall inte är hälsovådligt.

Jag håller mig vaken nu, men makterna ska veta att jag måste sova. Jag håller mig vaken tills jag kan gå och köpa ätbart färskt Bregott eller smör.

Det är ju rätt länge sedan man konstaterade att man inte blir fet av fett, det är coca cola och snabbmat man blir fet av. Makaroner, pasta och allt sånt skit, och besserwissrarna är hopplöst legio.

Än en gång vill jag framhålla den politiska sanningen bakom den svenska mjölkens unika standardisering. Det var inte för att den var för fet, utan snarare tvärtom det viktiga faktum att man vill ta vara på mer fett för smörframställningen under
krigsåren. Se här DN av den 9 november 1941:

Det var alltså i november 1941 som denna märkliga förändring inträffade i den svenska livsmedelsverksamheten - inte för att folk var för feta, som nu, utan för att man behövde mer smör.

Kanske har jag ett sjukligt känsligt smaksinne. Ibland har jag undrat om det inte är så. När jag pratar med vederhäftiga kamrater medger de att smaken känns, men att de inte bryr sig. Där går förmodligen en skiljelinje.

Vilka butiker kan kan leverera färsk Bregott? Jag har flera gånger pratat (mejlat) med Arla men får i princip svaret JASSÅ.

Jag upplever det som indolent och kränkande.

Men det handlar absolut inte om reklamation.

Det är deras sak, som inte bryr sig om den starka smakförsämringen, jag är nöjd om jag kan finna en produkt som är tillverkad för högst två veckor sedan. Om man kan lita på den märkningen vill säga. Jag är, som jag många gånger framhållit, beredd att förflytta mig omvägar för att få tag i den angenäma varan.

BREGOTT - ja, om det är nytillverkat, max 2 – 3 veckor.

SMÖR - ja, om man inte måste ta det direkt ur kylskåpet.

I praktiken är det således helst Bregott som åstundas.