Jag vet inte hur man fördelar informationen i detta dokument. Eftersom jag råkade trycka på någon extratangent med mina trasiga fingrar, ändrades plötsligt hela layoutformatet för någon vecka sedan, och nu vet jag inte hur man ställer om. Det är för mycket. Jag letar och letar. I menyn finns alternativen Visa -normal, -webblayout och -utskriftslayout, men att inforaden plötsligt är flyttad till nederst på sidan, hittar jag inget om. Sånt besvär man har, jag börjar undra hur det egentligen står till med mänskligheten och datamaskinerna. För att nu inte tala om dessa onödiga ipoder, som säkert har en alldeles egen uppsättning inställningsmöjligheter. Vilket är framtiden?

Får väl återkomma på nåt vis, en vacker dag, som det heter, kommer jag väl på det, men det är jävligt irriterande att plötsligt inte ha kontroll.

Så var det nu skorporna. Jag brukar köpa Kristinaskorpor. Jag får väl acceptera den kommersiella varubeteckningen. Den enda variant jag vill ha är kardemumma. Kristinaskorpor kardemumma. Jag använder dem med mycket gott smör att doppa i kaffet, eller att doppa som de är i hallonsaft. Skorporna är mycket möra och måste hanteras därefter. De distribueras i stora, delvis transparenta plastikpåsar, så man ser direkt på förpackningen om skorporna åtminstone är hela.

  
Se så fina, läckra, inbjudande, frestande, möra och hela små skorporna är!

Så ska man då inhandla sina Kristinaskorpor där de nu kan finnas. Jag brukar anlita ICA Sankt Eriksplan på gott och ont. Jag vet för närvarande var Kristinaskorporna har sin plats i butiken, men det är väl en tidsfråga innan de flyttas om likt allt annat. Det är ju ett profitiskt trick att ständigt flytta sortimentet för att tvinga kunderna cirkulera i letandet  efter önskad vara. Det är för hemskt egentligen, oförskämt och kränkande.

Men senaste gången jag köpte skorporna föll jag på eget grepp, indolens- och trohetsgreppet.

När jag började använda skorporna finner jag att nästan hälften är trasiga, många i fem-tio bitar.

Inte så hela längre. 

Jag borde själv ha sett det i butiken, men blev väl så glad över att de fanns, att jag tog en påse utan att kontrollera det minsta.

Så inser man då att det mekaniska sluttillståndet är bedrövligt, men att jag intet känner till om vägen dit. Hade någon kund i butiken demolerat förpackningen? Var de trasiga redan vid distributionen? Hade jag själv haft sönder innehållet när jag plockade ner varan i min bärkasse?

Jag inser att jag har mig själv att skylla, det är mitt eget fel, jag borde ha kontrollerat noga hur produkten tedde sig, ingen skulle tvingat mig att betala för en så trasig förpackning.

Men samtidigt kommer den sorgliga känslan av att man är lite lurad. Det skulle inte förvåna mig om handelsmannen eller någon av hans anställda halvt medvetet låtit den uppenbarligen trasiga påsen ligga på sin plats i hyllan. Hökaren tog chansen att smita, och hoppades komma undan med problemet, och slippa returnera varan med alla de i sin tur uppkomna problemen.

Ja, vad tror du?