I Stockhom fanns från och med mitten på 1970-talet en tradjazzgrupp under ledning av Torgny Molander som hette Torgnys Hot Jazz.

På intrumentfodral och lite här och var kunde man se ovala klistermärken

Det var en glad och duktig kvintett som spelade mycket blues och het jazz, och som under större delen av tiden bestod av ordinarie medlemmarna Thom Bergh tp, Torgny Molander ss, Bo Löfgren p, Rolf Olsson b, Sigge Dellert dr.

Förutom på sopransax, var Torgny en engagerad sångare med en adekvat skrovlig bluesröst. Torgny var urtypen för starkt engagerad New Orleansmusiker.

Under åren medverkade många namnkunniga och duktiga musiker som vikarier bland andra Leif Håkansson på trummor .

Gruppen spelade på Stampen, på Gamlingen (sedermera Källaren) och på många skolor och lokaler runtom i Stockholm och  Sverige.

Under hela året 1982 spelade Torgnys Hot Jazz nere på Källaren varje tisdag, och byggde därmed upp en glad och trogen publik av trevliga och intresserade stamgäster.

Så här tedde sig gruppen vid den tiden:

Thom Bergh trumpet, Sigge Dellert drummor, Torgny sopransax, Rolf Olsson bas och Bo "Botti" Löfgren piano. "När man ser bilden inser man att det måste vara musiken som lockade publiken", menade Roffe Olsson. 

Vid något tillfälle ritade Peter Lovén en bild av orkestern med samma motiv som på fotot ovan
 

Det var således tisdagen den andra oktober, enligt vad man ser av signaturen.

Thom Bergh medverkade på över sjuttiofem spelningar med THJ bland annat några gånger i Röstånga, första gången på Stampen lördagen den 30 juli 1977.

Revisor Torgnys stora hobbyintresse var järnvägar, och han var förstås medlem i minst en museijärnväg. Vid flera tillfälle for vi ångtåg i tillställningar där Torgny på ett eller annat sätt var engagerad.

Torgny sjöng  som sagt i många låtar med en engagerat lätt skrovlig blueskänsla.

Han blev väl aldrig någon berömd jazzmusiker i den högre skolan, men hade en stark känsla för stilen hos den gamla New Orleansmusiken och ett djupt engagemang.

Torgny var med sin Stockholmsdialekt och sin raka och trevliga framtoning duktig på att skaffa spelningar.

Gruppen hade många minnesvärda gig inför en uppskattande publik, åtminstone 20 spelningar på jazzstället i Stockholm framför andra Stampen, några gånger i Södertälje, Örebro och som sagt var Skåne. En av de mera originella spelningarna var dagtid på ett dagis på Vasastan i Stockhlm. Här gällde det att spela tyst och diskret, så att de små barnen inte skulle bli rädda eller hörselskadade.

"Det var tydligt att detta speltillfälle (23/10 1979) länge hade setts fram emot med stora förväntningar. De små barnen var ytterst uppspelta och förväntansfyllda, och alla små lopporna satt på golvet framför oss i en stor klunga med dagisfröknarna mitt i. Torgny pratade vänligt till barnen redan innan vi började spela. Jag glömmer aldrig när vi drog igång den första låten "I'm Gonna Sit Right Down And Write Myself A Letter", mjukt och svängigt, och stora, lyckliga leenden sprack befriande spontant upp i de unga dagisfröknarnas ansikten. Många av barnen gjorde till en början fåniga åtbörder som att hålla händerna för öronen, vilket dock inte på något sätt var nödvändigt. Vi spelade endast några få låtar, men jag tror att det skapade stora, aldrig glömda minnen i församlingen."

Om någon var typen för hur man kunde tänka sig de första gehörspelande pionjärmusikerna i New Orleans, så var det han.

Torgny var en god kamrat med starkt sinne för ärlighet, vänlighet och respekt för andra människor.

Han var därmed den bäste av kapellmästare, och det var alltid en stor glädje när han ringde.

Någon gång minns jag hans  uttalande i förbigående om gagerna "Det räcker aldrig att betala någon hyra, men visst hade man en och annan hundring i fickorna".

Torgny hade en favoritresturang över alla andra, den japanska restaurangen  Seikoen vid Tegelbacken, jag tror det var det enda ställe jag någonsin var med honom. Vi åt med pinnar långt innan sådant som suschi hade kommit på modet, och vi hade tröttnat på pinnar, när vi insåg hur enfaldigt och opraktiskt det var med denna torftiga sortens bestick.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...