Man sitter här på natten med en dov känsla av obehag, efter att ha hört om att Sverige fuskat sig till en poäng i något fotbollsspel.

Man kommer inte undan det, det är till en början inledningen till ett skräckscenario, utan hopp eller sans.

Partiledaren för Sveriges tredje största och enda dedikerat svenska parti, utestängs från den svenskaste av jubelfester på högst tveksamma grunder.

Kommunister och flummare däremot får tillträde, dömda av en enig valkommission. Var finns ärlighet, uppriktighet och mod?

Jag är vit svensk, och det kan jag inte rå för. Dock inte tillräckligt vit, jag är rasmedveten men inte rasren, det finns en mörk inblandning av tattare på spinnsidan, då min mormors mor lät sig lägras av en resande. Det är skamligt och obehagligt.

Men på fädernet är det till synes friskt, där finns belagda anor med enkelt folk från Södertörn ända från 1600-talet.

Min kära moster Elsa däremot ägnade mycken tid av sitt liv åt att försöka härleda ett illegitimt genetiskt släktskap med den adliga ätten von Hermansson.

Man tänkte sig att mormors mor blivit lägrad av en adelsman, precis som man enfaldigt mytiskt trodde att adelsmän förstås alltid gjorde på den tiden.

Men den von Hermansson som i så fall var den som spillde sin vildhavre ute bland folket, skulle vid tiden för konceptionen ha varit över femtio år, en tid då de allra flesta naturligtvis hade lugnat ner sig. Mormors mor å sin sida var en hederlig och gudfruktig piga på bara tjugo år, det skedde mitt i vintern, och man kan ju tänka sig omständigheterna.

Men spåren förskräcka, de efterkommande barnen, och de blev verkligen många med generationerna, visar alltför tydliga spår, inte av en arisk von Hermansson, utan av det svarta om än ljushyllta och blåögda inslaget.

Som liten var jag mörkhårig och blåögd, med klart germanska drag. Brunt hår, ljus hy, ögon blå noterades i pass och andra legitimationshandlingar, men var jag dock mörkast i klassen, i alla klasser. Det tog mig mycket lång tid att inse, hur mycket detta var en belastning i min barndom och ungdom.

Möjligen kan ur detta injicerade gift ha slunkit med en ådra av exceptionell musikalitet, ett element av zigenar- eller tattarmusik, med hög rytmisk perception.

Vid den tiden kunde kvinnan stolt vägra att uppge faderskap, vilket den fega kvinnan ifråga tog chansen och genomförde. En period senare var det inte längre möjligt, men kvar står i kyrkböckerna fader okänd. Sanningen lär vi väl aldrig få veta, om inte något topsande kunde visa på nya vägar, men faktum kvarstår med obestridbar tydlighet, att alla i mormors mors efterkommande generation hade mörkt, nästan svart hår, ljus hy och blå ögon.

Jag minns rätt obehagliga mobbningstendenser från vissa lärares sida i de tidigare gymnasieåren, utan att förstå vad det berodde på, och jag förstod aldrig själv, att jag var en aning annorlunda än praktiskt taget alla mina klasskamrater.

Man har lärt sig skämmas en smula, men tycker nog det är mera sorgligt än skamligt. Någon sympati kan man dock sannerligen aldrig känna för det som hände vid den aktuella tiden för hundrafemtio år sedan.

SKOLKORT FRÅN VÅRVINTERN 1944. KLASS 1 HEDVIG ELEONORA FOLKSKOLA.

Här klass 1 i Hedvig Eleonoras folkskola på ÖsTermalm i Stockholm. Jag nr 4 i översta raden. Den rara lärarinnan heter fröken Rylander (övre raden trea från vänster), den lite rundare killlen till höger om mig på bilden heter Kjell Lidin, och den söta flickan längst till höger med snickarbyxor heter Cecilia. Några fler namn kan jag tyvärr inte säkert erinra mej, någon hette Inger, någon hette Siv och någon Marie-Louise. Det var en lycklig tid, jag kunde läsa redan när jag började skolan. Året var 1944 och det var nästan ett och ett halvt år innan andra världskriget skulle ta slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...