Det är dagen före Lucia, lyssnar på CD ”God Jul” med Stockholms musikgymnasium kammarkör under Helene Stureborg. Jag har gillat den sedan den kom ut till julen 2005. Av någon anledning får den mig nu att så vemodigt tänka bort till forna dagar, nu till en båttur som Freddy och jag gjorde från Nykvarn till Gärdsvik på Ljusterö i Stockholms skärgård sommaren 1954.

Jag var nybörjare på trumpet och såg en framtid i musik som det stora glimrande skimret i livet.

Lustigt nog minns jag, att jag traglade på Povel Ramels "Min fars fabrik" som således måste ha varit aktuell vid den tiden. Vår stora musik var ju annars den heliga skoljazzen, tradjazzen, dixielandjazzen, som i reviveltappning hade kommit till Sverige i mitten på 1940-talet.

Så här såg det ut från övervåningen på Nykvarn, man ser ESSO-skylten som visade vilket bensinmärke man kunde köpa vid ångbåtsbryggan,

tittade man norrut såg man farleden uppåt mot Ljusterö som vi for den dagen. Nu är hela området demolerat av en förfärlig marina, som inte bara förstörde byn utan även hela det rika kräftvattnet i Kvarnsjön och den lilla bäcken, som mynnade ut vid det gamla båthuset.

Ingenting visste man, det fanns ingen överblick alls utom den lyckliga vetskapen i att ”Junge Mädchen sind das Knalleffekt des Naturs”. Fast inte ens det uttalandet från Schopenhauer kände vi väl till, men väl dess innebörd.

Märkligt det där, man såg dom på avstånd större än någon kunde se, och hade hela siktet inställt på detta det viktigaste i livet.

Förresten har jag aldrig återfunnit det där filosofcitatet, men är bergsäker på att jag läste det en gång. Jag har för mig att det första jag läste innefattade ordet ”Feuerwerks” - Fyrverkeri.

Det är lätt att förstå vad han menade, om man har den minsta sensibilitet med ett naturligt sikte inställt på det motsatta könet.

Inte minns jag hur det kom sig att vi for iväg. Det var väl så, att vi alla i bekantskapskretsen alltid sökte oss till varandra i samma åldersgrupp, om vi hade möjlighet, särskilt på somrarna.

Den rätta åldersgruppen var alltså de nedre tonåren, gamlingar uppåt arton-nitton riskerade att kallas gubbar, ordet tanter användes aldrig, kvinnor accepterades väl, bara de var tillräckligt kvinnliga till sin framtoning, fast över tjugo var de naturligtvis tanter eller kärringar. 

Jag hade ju tillgång till den där fina lilla båten, en blekingeeka med röda sprisegel och en liten aktersnurra. Den här turen använde vi inga segel, vi fick tvinga oss till att höra det ettriga ljudet från motorn under hela resan. Det var verkligen inget trevligt ljud, och tyvärr har det bara blivit värre med åren därute på fjärdarna, men vi kunde bestämma resmål och tid som vi ville.

Jag minns att vi var fyllda av anspråkslöst glad förväntan. Kompisen Bobban hyrde ett litet, litet hus med sin mamma i Gärdsvik. Vi var där även några år senare  på midsommaren, men då for vi med Waxholmsbåt. Inga pengar hade vi, men gjorde som ungdomar i alla tider, bara satt. Många rökte också, och viggade cigaretter av varandra. För det mesta hade vi ingenting, men gjorde promenader till sjöar, badplatser och dansbanor. Utan att någonsin våga dansa, men lyssnade intensivt på musikanterna.

Det pirrade inom oss vad vi än längtade, vare sig sommar, vår, höst eller vinter.

Märkligt att detta passar så fint till det här ljuvliga sjungandet i denna vintertid.

Så kom "Helga natt" på nästa CD med hela stora AF-kören och Håkan Hagegård, tårar naturligtvis.

I mellanperioden hann jag ut att köpa mina två liter mjölk, extrasaltat Bregott och en lagom stor Edamerost, som förresten påminner om detta sargade land, då ju Edamerosten endast för att den råkar vara röd, har kommit att förknippas med den svenska julen.

Vad är svensk jul?

Jo, det är den jul man firar i Sverige.

Jag är en nolla, men ingen vilken nolla som helst, utan en  stor nolla! Det har Lilian sagt, och det var jag mycket tacksam för, åren med Lilian står också i ett ljust skimmer, hon menade bara väl, och jag hoppas jag skänkte henne några lyckliga skratt liksom hon mig. 

Och nu är det den tofte i tolfte år tvåtusentolv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...