Kroppkakor.

Först och främst:
Det italienska helgonet Lucia har absolut ingenting med vår svenska luciafirande att göra.

ordet Lucia kommer från latinets lux, lucis,luci, lucem, luce,  som betyder ljus.

Luciasången hämtades från Italien redan 1852 av Gunnar Vennerberg (han med Gluntarna), som tyckte den var vacker, och väl kunde passa att sjunga i mörka vintermorgnar.

Årets mörkaste natt firades i norden långt innan den kristna vidskepelsen slog sina klor i de snälla och godtrogna hedningarna.

De många formerna på lussebullar är urgamla med anor från långt före medeltiden, kanske järnåldern. ÅR 2010 var det så här.

Den här över 150 år gamla teckningen av Fritz von Dardel visar en yrvaken gäst uppvaktad med kaffe och bullar av en flicka med många ljus i håret.

Jag gick till  posten.

Dvs. posten finns inte mer. Tror den har funnits 300 år, men så kunde dom inte hålla sig, och nu ramlade allting sönder.

Jag fick gå ut och titta i mitt gamla frimärksalbum, där det finns en hel serie i många valörer och färger, som tydligen kom ut till jubileet., 300-årsjubiléet:

Det där med frimärkena var också en nostalgisk glädje en gång. Man satt där och räknade sina frimärken, något år i de tidiga tonåren var jag också medlem i en klubb, och har kvitto på inbetald föreningsavgift ett år på 1:-, en förmögenhet på den tiden. Jag kunde redan på avstånd se från vilket land ett frimärke kom. Sådant har blivit svårare med åren, nivelleringen smyger.

På något sätt lyckades man samla ett antal frimärken, det började med att man blötte upp och därmed lossade frimärken från en massa gamla brev som fanns i hemmet.

Människorna har numera lärt sig klaga, vilket inte duger till nånting.

Posten splittrades i bitar, jag vet inte riktigt varför, men en god bit trygghet gick samtidigt i bitar.

Posten, dvs. brev å sånt, kom fel, lades i trappuppgångar, klistrades på anslagstavlor, eller kom inte alls.

I och med att jag själv då och då får brev i lådan som ska till någon annan adressat i huset, kan jag väl misstänka att även brev som skulle till mig försvinner.

Det hände för några år sedan, jag minns inte riktigt när, men något nytt diffust och otrevligt smög sig in i tillvaron.

Här i området finns ännu ett mycket litet antal gamla affärer, som till exempel fiskaffären i hörnan. De gör glada reklamtexter som beskriver läckerheterna, och när jag passerade, såg jag också att där stod ”Kroppkakor”. Med lite mindre stil helt lakoniskt ”mycket fläsk”. En av min pappas många eviga roligheter var hans namn på den gamla svenska husmanskosträtten: kroppkanaler.

Jag gick vidare till utlämningsstället som numera har ersatt posten, och fick ut min försändelse genom att visa legitimation samt en text som kommit som SMS till min mobil. Utlänning förstås. Många jobb som någon gång i tiden måsta ha innehafts av svenska medborgare. Nåja, vi vet vilka vi är.   

Jag letade i fickorna och fann lite småslantar. En tiokrona, en tjuga, några enkronor, säkert över trettio kronor, det måste väl räcka till några små kroppkakor.

Steg ner i butiken, som nästan alltid har någon som väntar. En gång träffade jag en gammal elev där från avistasången på  Kulturama, glad och trevlig med ring i ena örat. Vi pratade en stund om färsk kyckling, en produkt som inte heller finns längre. De där små brynta klyvkycklingarna med stekt potatis och grönsallad med citrondressing och strösocker existerar inte längre.

”Två kroppkakor”, sade jag till den lille Hasse-Nordlander-liknande farbrorn som tog min beställning. Allmänt trevlig atmosfär. Jag hade precis på vippen att säga kroppkanaler, ordet satt djupt sedan tidiga barndomen. Han gick bort och vägde, kom tillbaka och nämnde priset, nittiosju kronor.

Jag verkligen studsade. H u n d r a  s p ä n n  för två kroppkakor…, ja dom är ju rätt stora, jag tog dom i handen, dom var inslagna i flera plastiklager och verkligen rätt gedigna. Jaha, det får väl räcka till två middagar då, OK.  

Jag hade sedan ett ärende ner till IKEA, och när jag återvände hem halverade och stekte jag den ena. Den innehöll verkligen ordentligt med fläsk och inkråm, betydligt mer än jag mindes från  min barndoms, mammas, kroppkakor.

Jag stekte halvorna och åt med stora, kalla smörklickar, jodå det var OK, men ändå inte riktigt. Jag kom fram till att de nog var tillverkade i Polen eller Estland, i och för sig samma produkt, men som sagt var - större.

Jag har redan plockat fram adekvata kokböcker i avsikt att någon gång framställa riktiga kroppkakor, som var den älskliga svenska husmanskosten, uppskattad även av idolen Tore Wretman på vars sjuttiofemårsmiddag jag hade äran att spela en gång på Operakällaren.   

Så kom Lucia i TV 2, och man provocerades programenligt av den enstaka kolsvarta personen, som ensam med många ljus i håret, och stående tyst framför alla andra, bokstavligen lyste med sitt avvikande mörker, och som var årets Lucia. Snyft.   

Om det hade varit en jämn inblandning av olika raser var det väl begripligt, men detta var en avsiktlig provokation, kanske såg man en och annan kines i kören.

Man undrar ju hur flickan själv kunde ville göra detta? Den svarta flickan från Afrika.

Sorgligt får man väl säga, sången försvann, stämningen i kyrkan försvann, och i ett slag uppdagades hela den stora kollisionen manifesterad av att någonting måste vara mycket, mycket fel.   

Den afrikanska disasporan hade fått ett ansikte.

Människor på tillvarons absolut lägsta kulturella stegpinne har svämmat ut över världen som slavar, som leksaker, som skojiga figurer att roa de europeiska hoven redan under sjuttonhundratalet med.

Inte är vi germaner bättre, men ett och annat dörrhandtag och en och annan tekniskt lösning har vi samlat på oss och gladeligen exporterat. Någon skillnad i intelligens finns förstås inte, men förvånansvart få nobeldeltagare tycker jag mig ha märkt i nobelpristider.

På sommarolympiaderna däremot är man mycket duktig, och är de som springer allra snabbast av alla i hela världen.

Nuförtiden har man ju sugit upp en och annan som adoptivelement också, med därmed automatiserad rasblandning på (gott) och ont. Det började som sagt var redan på sjuttonhundratalet med morianen Bodin som skulle få fri uppfostran vid Gustav III:s hov,  och som efterlämnade massor av promiskuöst frambringade bastarder i kölvattnet. Som enstaka avkomma är det oftast en pikant avvikelse i ögonfärg eller mörkare hy. Det finns mycket skrivet om honom.

Bäst att glömma Lucia. Det började redan i slutet på 1700-talet, till en början mest som ett trevligt inslag i årets mörkaste natt. .

Här en korrekt och trevlig, sansad beskrivning av fenomenet:

http://hogtider.wordpress.com/2009/12/12/varfor-har-lucia-vita-klader-och-ljus-i-haret/

Läs noga den artikeln och fundera på hur vi ska kunna återställa ordningen, vilket dock troligen knappast längre är möjligt. Vi har inte längre ens någon överblick av hur illa det står till med planeten Jorden.

Man kan ju fråga sig varför så många envisas att blanda in ett italienskt helgon och andra vidskepliga egenskaper?

Personligen tror jag just att det är ett antal skollärare som genom dylika spridande av irrläror vill göra förfelade inlägg i rasistdebatterna.

Men under hela min skoltid var Lucia ett trevligt och älskat avbrott i höstterminens mörkertid, när hemska eller hyfsade skolbetyg hotade vid terminsslutet.

Den sista barrikaden.

Det är ett underverk i omvänd bemärkelse.

Sådant jag ofta har undrat, men aldrig riktigt trott på.

Den sista barrikaden har lossnat och glidit iväg i tomhetens intighet.

Ska jag tro mina sinnens välbeprövade vittnesbörd?

Ja, jag har ju inga andra än dessa i princip normala mänskliga perceptioner.

Jag har in i minsta detalj rekonstruerat och återskapat hela det korta och mycket begränsade skeendet

Det är ju klart att hela saken har gjort mig mycket illa berörd, och jag känner att jag mer än någonsin har upplevt motivationen att ställa allting tillrätta mer än normalt.

Ja, jag lovar att göra det, som en silkesmask arbeta lugnt och  metodiskt när han skapar stora klädnader av finaste material genom att spinna, spinna denna oändliga långa, tunna tråd som sedan kan användas till att skapa klädesplagg till och med ämnade åt furstar, kejsare drottningar och princessor.

Jag känner oron komma krypande över horisonten, något är fel, kanske allvarligt fel, men riktigt hur det verkligen förhåller sig kan man inte veta, när jag inte ens kan iakttaga det som händer, utan att trampa sönder det.

Gloria, gloria, gloria in excelsis deo.

Jag hade den monterad, färdig för strid, och beredde mig på att gå ner med tvättkorgen i tvättstugan, en helt vanlig och normal handling i den mest vardagliga vardagen.

Då råkade jag titta på telefonen som låg på laddning på hallbordet.

Jag ställde tvättkorgen ifrån mig, plockade upp mobilen, slog upp vem som ringt och beslöt mig för att använda uppringningstjänsten. Jag plockade ut den, och la den överst på toppen av sovtäcket, eftersom det kliar annars , samt att man inte heller kan använda den lika bra samtidigt som man talar i mikrofon och framförallt inte höra. Hela tiden tanken på den lyckliga resan till  Gärdsvik.

Sedan är den borta.

Redan när jag skulle gå ner med tvättkorgen började jag leta efter den, alltså redan innan jag gått ut genom dörren.   

Jag gick igenom checklistan, och beslöt efter en stund att ge mig iväg utan. Tog chansen att inte stöda på någon som var kommunicerbar.

Sedan är det stopp.

Kan någon komma med ett begåvat förslag till förklaring?

Är det äntligen makterna? Jag tror verkligen inte på sådant, har aldrig gjort, och det vet ni mycket väl.   

Dagen innan var det substansen. Det fattas en förpackning som låg snyggt placerad på sin vanliga plats i badrumshyllan där respektive askar alltid har legat.

Jag har alla kvitton kvar och skulle kunna göra någon slags utredning, men vet inte om jag vågar.

Detta skrämmer mig ganska betydligt.

Kan någon tänka ut något?

Jag ber, försök hjälpa mig vara konstruktiv, annars måste jag återgå till den ultimata, isolerade och begränsade tryggheten, vilket känns som ett mycket beklämmande nederlag.   

http://www.bellman.se/web/page.php?catid=131

Den här apparaten använde jag med framgång i flera år. Nu finner jag ingenstans varken pris eller återförsäljare. Man får ju alltid misstanken att myndigheter lagt sig i. Kan du hitta något?

Snälla!

//Thom