Kroppkakor.

Först och främst:
Det italienska helgonet Lucia har absolut ingenting med vår svenska luciafirande att göra.

ordet Lucia kommer från latinets lux, lucis,luci, lucem, luce,  som betyder ljus.

Luciasången hämtades från Italien redan 1852 av Gunnar Vennerberg (han med Gluntarna), som tyckte den var vacker, och väl kunde passa att sjunga i mörka vintermorgnar.

Årets mörkaste natt firades i norden långt innan den kristna vidskepelsen slog sina klor i de snälla och godtrogna hedningarna.

De många formerna på lussebullar är urgamla med anor från långt före medeltiden, kanske järnåldern. ÅR 2010 var det så här.

Den här över 150 år gamla teckningen av Fritz von Dardel visar en yrvaken gäst uppvaktad med kaffe och bullar av en flicka med många ljus i håret.

Jag gick till  posten.

Dvs. posten finns inte mer. Tror den har funnits 300 år, men så kunde dom inte hålla sig, och nu ramlade allting sönder.

Jag fick gå ut och titta i mitt gamla frimärksalbum, där det finns en hel serie i många valörer och färger, som tydligen kom ut till jubileet., 300-årsjubiléet:

Det där med frimärkena var också en nostalgisk glädje en gång. Man satt där och räknade sina frimärken, något år i de tidiga tonåren var jag också medlem i en klubb, och har kvitto på inbetald föreningsavgift ett år på 1:-, en förmögenhet på den tiden. Jag kunde redan på avstånd se från vilket land ett frimärke kom. Sådant har blivit svårare med åren, nivelleringen smyger.

På något sätt lyckades man samla ett antal frimärken, det började med att man blötte upp och därmed lossade frimärken från en massa gamla brev som fanns i hemmet.

Människorna har numera lärt sig klaga, vilket inte duger till nånting.

Posten splittrades i bitar, jag vet inte riktigt varför, men en god bit trygghet gick samtidigt i bitar.

Posten, dvs. brev å sånt, kom fel, lades i trappuppgångar, klistrades på anslagstavlor, eller kom inte alls.

I och med att jag själv då och då får brev i lådan som ska till någon annan adressat i huset, kan jag väl misstänka att även brev som skulle till mig försvinner.

Det hände för några år sedan, jag minns inte riktigt när, men något nytt diffust och otrevligt smög sig in i tillvaron.

Här i området finns ännu ett mycket litet antal gamla affärer, som till exempel fiskaffären i hörnan. De gör glada reklamtexter som beskriver läckerheterna, och när jag passerade, såg jag också att där stod ”Kroppkakor”. Med lite mindre stil helt lakoniskt ”mycket fläsk”. En av min pappas många eviga roligheter var hans namn på den gamla svenska husmanskosträtten: kroppkanaler.

Jag gick vidare till utlämningsstället som numera har ersatt posten, och fick ut min försändelse genom att visa legitimation samt en text som kommit som SMS till min mobil. Utlänning förstås. Många jobb som någon gång i tiden måsta ha innehafts av svenska medborgare. Nåja, vi vet vilka vi är.   

Jag letade i fickorna och fann lite småslantar. En tiokrona, en tjuga, några enkronor, säkert över trettio kronor, det måste väl räcka till några små kroppkakor.

Steg ner i butiken, som nästan alltid har någon som väntar. En gång träffade jag en gammal elev där från avistasången på  Kulturama, glad och trevlig med ring i ena örat. Vi pratade en stund om färsk kyckling, en produkt som inte heller finns längre. De där små brynta klyvkycklingarna med stekt potatis och grönsallad med citrondressing och strösocker existerar inte längre.

”Två kroppkakor”, sade jag till den lille Hasse-Nordlander-liknande farbrorn som tog min beställning. Allmänt trevlig atmosfär. Jag hade precis på vippen att säga kroppkanaler, ordet satt djupt sedan tidiga barndomen. Han gick bort och vägde, kom tillbaka och nämnde priset, nittiosju kronor.

Jag verkligen studsade. H u n d r a  s p ä n n  för två kroppkakor…, ja dom är ju rätt stora, jag tog dom i handen, dom var inslagna i flera plastiklager och verkligen rätt gedigna. Jaha, det får väl räcka till två middagar då, OK.  

Jag hade sedan ett ärende ner till IKEA, och när jag återvände hem halverade och stekte jag den ena. Den innehöll verkligen ordentligt med fläsk och inkråm, betydligt mer än jag mindes från  min barndoms, mammas, kroppkakor.

Jag stekte halvorna och åt med stora, kalla smörklickar, jodå det var OK, men ändå inte riktigt. Jag kom fram till att de nog var tillverkade i Polen eller Estland, i och för sig samma produkt, men som sagt var - större.

Jag har redan plockat fram adekvata kokböcker i avsikt att någon gång framställa riktiga kroppkakor, som var den älskliga svenska husmanskosten, uppskattad även av idolen Tore Wretman på vars sjuttiofemårsmiddag jag hade äran att spela en gång på Operakällaren.   

Så kom Lucia i TV 2, och man provocerades programenligt av den enstaka kolsvarta personen, som ensam med många ljus i håret, och stående tyst framför alla andra, bokstavligen lyste med sitt avvikande mörker, och som var årets Lucia. Snyft.   

Om det hade varit en jämn inblandning av olika raser var det väl begripligt, men detta var en avsiktlig provokation, kanske såg man en och annan kines i kören.

Man undrar ju hur flickan själv kunde ville göra detta? Den svarta flickan från Afrika.

Sorgligt får man väl säga, sången försvann, stämningen i kyrkan försvann, och i ett slag uppdagades hela den stora kollisionen manifesterad av att någonting måste vara mycket, mycket fel.   

Den afrikanska disasporan hade fått ett ansikte.

Människor på tillvarons absolut lägsta kulturella stegpinne har svämmat ut över världen som slavar, som leksaker, som skojiga figurer att roa de europeiska hoven redan under sjuttonhundratalet med.

Inte är vi germaner bättre, men ett och annat dörrhandtag och en och annan tekniskt lösning har vi samlat på oss och gladeligen exporterat. Någon skillnad i intelligens finns förstås inte, men förvånansvart få nobeldeltagare tycker jag mig ha märkt i nobelpristider.

På sommarolympiaderna däremot är man mycket duktig, och är de som springer allra snabbast av alla i hela världen.

Nuförtiden har man ju sugit upp en och annan som adoptivelement också, med därmed automatiserad rasblandning på (gott) och ont. Det började som sagt var redan på sjuttonhundratalet med morianen Bodin som skulle få fri uppfostran vid Gustav III:s hov,  och som efterlämnade massor av promiskuöst frambringade bastarder i kölvattnet. Som enstaka avkomma är det oftast en pikant avvikelse i ögonfärg eller mörkare hy. Det finns mycket skrivet om honom.

Bäst att glömma Lucia. Det började redan i slutet på 1700-talet, till en början mest som ett trevligt inslag i årets mörkaste natt. .

Här en korrekt och trevlig, sansad beskrivning av fenomenet:

http://hogtider.wordpress.com/2009/12/12/varfor-har-lucia-vita-klader-och-ljus-i-haret/

Läs noga den artikeln och fundera på hur vi ska kunna återställa ordningen, vilket dock troligen knappast längre är möjligt. Vi har inte längre ens någon överblick av hur illa det står till med planeten Jorden.

Man kan ju fråga sig varför så många envisas att blanda in ett italienskt helgon och andra vidskepliga egenskaper?

Personligen tror jag just att det är ett antal skollärare som genom dylika spridande av irrläror vill göra förfelade inlägg i rasistdebatterna.

Men under hela min skoltid var Lucia ett trevligt och älskat avbrott i höstterminens mörkertid, när hemska eller hyfsade skolbetyg hotade vid terminsslutet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...