Usch, va jobbigt, klockan e bara knappt fem. Får väl läsa lite i en Jan Mårtensson, dom är alltid sövande...

Det är ännu vargtimmen som Ingemar Bergman pratade om så ofta

I går Tre män i en båt, alltid småtrevligt med sin förtjusande engelska jargong, detta var det tredje eller fjärde programmet jag såg. De tre grabbarna är på väg till Cornwall och Scillyöarna, dit en av dem hyser en särskild längtan.

Det första var just på Themsen i en liten treroddare som de övernattade i, mest likt originlet av Jerom K. Jerom som jag skrattade så fantastiskt åt när jag gick i gymnasiet.

Det andra i en segelyacht "Undina", en vacker minst trettio år gammal träbåt som skulle kappseglas med ett systerfartyg.

I de oundvikliga reklampausarna kunde man koppla över till TV1 som samtidigt visa den larviga och bedrövliga melodifestivalen, förfärligt, enda ljusglimten är skarpa Petra Mede med de ovanlig vackra läpparna. Alla moderna barn med sitt sluddrigt tal borde försöka härma hennes rappa och tydliga diktion, hon är föredömlig!

Halleluja, han ringde från bilen till min mobil, som jag annars rätt sällan använder, han skulle komma rätt snart, så nu väntar jag.. tjoppadoj!

Fan i helvete, nu hände det igen.., jag skrev en lång beskrivning av mokeriet som försvann för att jag la in en ny länk, dåligt.

Alltså..

Han lyfte ur hela badkaret och ställde på höjden. Därmed kom han åt avloppet, bände upp insatsen med en grov mejsel och spolade ner med duschen. Man kan förstås också lämpligen spola ner i toaletten. Det är viktigt att insatsen sedan passas in igen, annars funkar inte vattenlåset som tätar för gas nere från rörsystemet.

På ett TEMPO vid Odenplan i Stockholm fanns en lunchbar (mjölkbar) som besöktes någon enstaka gång. Den billigaste lunchrätten var något som varierades varje dag, och som gick under benämningen lunchsmörgås. Det var en skiva gott vitt bröd (inte cancerframkallande fiberbröd) med tjockt med smör och något ätbart placerat ovanpå.

Googlar man på denna rubrik ser man att begreppet finns kvar, men nu med en modern tids olika varianter av föda.

Här (se bilden) har jag lagt på några stekta prinskorvar, men jag minns inte säkert vilka varianter som fanns på den gamla tiden. Jag kan tänka mig pytt-i-panna, småportioner av olika sorters husmanskost, kalvsylta med rödbetor, rotmos med fläskkorv, helst skulle det nog vara något varmt, så att smöret på smörgåsen smälte, smakligt var det alltid. När jag kommer på sådant som verkar passa, ska jag lägga in det här.

 Jag var en ung man som nätt och jämnt vågade ödsla mina högst begränsade medel på restaurangbesök.

Personalen var alltid vad jag uppfattade som medelålders kvinnor likt mina egna mostrar, klädda i vitt och med bestämda attityder.

Ordet lunchsmörgås förekom ingen annanstans vad jag minns, och det var först när jag idag sökte lite på Internet, som jag fann att ordet faktiskt existerade lite här och var.

Finns det någon som minns? Kommentera gärna i så fall!

Länge har jag gått och sneglat på vita bönor och undrat - hur gör man?

Kollade diverse kokböcker och kom fram till en underbar variant:

Tag vita bönor och blötlägg i kort spad 10 timmar.

Sila bort vattnet och koka i nytt, lätt saltat vatten 45 minuter.

Gör under tiden en italiensk, klar tomatsås av stark oxbuljong, tomatpuré, salt, vitpeppar, strösocker och red med arrowrot. När det har kokat samman, tillsätter du lite madeira eller sherry och avslutar med en klick smör.

Sila bort vattnet från bönorna igen och låt dem koka upp i tomatsåsen. Stek jägarbacon och servera.

Fantastiskt välsmakande!

Förmodligen går det bra med andra sorters bönor också, jag har sett att det numera finns gott om sådana produkter på marknaden.

Jag ska lära mig rensa hel ansjovis, det SKA gå, det har jag gett mig attan på. Är det någon som vet precis hur man gör?

När kundströmmen har avtagit på Daglivs ska jag gå och köpa en burk. Wasa sportbröd med mycket smör, hårdkokt ägg och ansjovis är så himla läckert. Återkommer...

Men nej, det var inte så lätt; har försökt med en liten skarp kniv, hålla fast med gaffel bakom huvudet och sedan skära ut filéerna, hm. Nog får man ut det mesta av det man vill ha, men.. hursomhelst, GOTT är det!

Har samlat små ljusstumpar sedan ett bra tag. Nu ska jag gjuta några stora ljus. Ljusveke i olika grovlek finns på Panduro.

Stumparna smältes i lämpligt kärl i vattenbad; lämpligt kärl är ett sådant som gott och väl klarar av  100 grader celsius, här har jag valt en gammal pepparkaksburk.  Stearinet smälter (vid c:a 70 grader) och de gamla småvekarna hamnar på botten (se bild).

Det tar sin tid men fungerar helt OK.

Jag återkommer när nästa moment börjar ta form...

Har varit på Panduro och köpt vekegarn, eller vad det heter.

Sedan alla stumparna smält och de gamla vekarna hamnat på botten, lät jag det hela börja stelna. Stearinvätskan börjar att stelna i botten, så jag kunde hälla ut resten, merparten, på en plåt, där det snabbt stelnade; de vita sjoken var sedan lätta att bryta sönder till lagom stora flag och lägga åter i pepparkaksburken färdiga att senare smälta igen, fast utan oönskvärda partiklar i botten den här gången.

Farligt det här. Skrev ett späckat inlägg, skulle titta på några andra sidor, bland annat google, allt försvann. Man måste tydligen spara hela tiden, dom borde ha en spara-knapp högst upp så att man inte glömmer.

I flera år varit anmäld i Stayfriends, så småningom har gamla klasskamrater anmält sig. Men tjejer som har bytt namn kan man inte säkert identifiera. Om man skriver en fråga får man veta att man inte är GULD-medlem och att frågan därför inte kommit fram. Att bli GULD-medlem kostar pengar. Där kom det alltså!

Vill man lägga in bilder här hamnar de över eller under brödtexten, men vill man ha saker integrerat i texten kostar det pengar. Kanske bäst att börja med en helt egenkonstruerad bloggvariant som jag redigerar i Dreamweaver. Eventuella platser för kommentarer kan man ju skriva i perl, som är ett språk som lämpar sig för skript och texthantering. Alla andra av mina skript har jag gjort i perl och det fungerar ju utmärkt.

Sedan blir det ju ett sjå med att flytta över allt härifrån, men det är ju än så länge inte mer än man kan klara på några timmar.

Det jag skrev som försvann, var en anmärkning om morgonkaffet. I dagboken brukade jag skriva kaff.kann vilket betyder kaffe i den kannelerade koppen. Det är en rätt liten, vit, kannelerad kopp, en struken matsked kaffe, en sockerbit, vatten från corrywreckan i den gamla aluminiumkastrullen.

Känner mig håglös, vilsen och lite villrådigt ledsen idag, det är inget kul, hoppas det blir bättre framöver.

Kannelerad är alltså vertikala ränder runt om. En arkitekturterm, pelare med lodräta ränder är kannelerade.

Corrywreckan är mitt namn på de sjudande, bubblande effekterna när vattnet kokat upp i den gamla aluminiumkastrullen på minsta gaslågan, en sådan bubbeleffekt finns i naturen där strömmar kolliderar, corrywreckan heter den livsfarliga passagen i sundet nordost om ön Jura vid den skottska västkusten.

Det märkliga är att jag  la märke till henne först under pekingolympiaden i somras, dvs sommaren 2008. Vem är detta? Vem är det?

Det var den intelligenta utstrålningen och hennes övertygande korrekt analytiska kommentarer till olika idrottsprestationer som gjorde mig fullständigt gripen. Vem är denna människa? Om hon ändå vore politiker, jag tror jag skulle rösta på henne vilket parti hon än tillhörde. Min totala förtjusning blev till en lycklig besatthet, alltså, här finns en människa i samma liv som jag, som jag skulle göra allt för i alla situationer om jag fick chansen.

Hon har en webbsida, men den är inte så ny; dock finns väl ett och annat för den som intet vet (se nedan). Jag råkade få syn på henne i ett TV-program som handlade om olika elitidrottsmän som tävlar med varandra, trots de olika utgångspunkter som så olika idrottsgrenar som längdskidor, simning, bandy, längdhopp med mera, kunde ge. Jag har fått för mig att hon har alla tänkbara resurser för att leda oss rätt.

Ett problem må vara att hon inte alls är intresserad. Tyvärr.

Men jag kan framkalla drömmen, stadsminister Erica Johansson, jag följer dig, jag skulle göra allt för dig, jag skulle lita på dig och känna en fast punkt i tillvaron.

Här hennes gamla webbsida: http://www.longjump.se/