Är det någon som observerat det ovanligt barnsliga och andefattiga programmet om robotar och riktiga människor?

Samma gamla koncept sedan någon kom på tanken redan på 1930-talet.

Man ser det i ögonen - aha detta är en robot, även han har blivit omvandlad, robotarna tar över, ohyggligt.

Men verkligheten finns ju alltid - defateismen - tron eller otron, vad lite man vet, det finns mer än man tror och så vidare.

Under kalla krigets dagar var förmodligen en majoritet av Sveriges befolkning övertygade om att det inte var någon idé. Hemligheter lönar sig inte, dom vet allt dom behöver veta etc.

Trots att vi med facit många gånger om vet att det inte stämmer.

Det handlar om samma gamla tidsuppfattning eller brist därpå.

Nu har vi skrotat hela försvaret, tacka fan för att dom kommer och tar över!

Och det finns alltid någon som har sett något som inte finns. Sagor och troll, vättar, oknytt, tomtar och i värsta fall häxor. Datamaskiner. I-fåner.

Ett rungande HE!

Så trött efter Wasaloppet, så ledsen och orolig. Heja Ranelid!

Vad händer?

Jag känner ännu den obehagliga skärpan från de syrliga Clementinerna. HE!

Lycka till!

Ja , detta är ju nåt.

Så  här på morgonen orkade jag mig ändå upp en stund till kompisen för att kolla inledningen av dagens ENORMA Wasalopp.

Och drabbas av en verklig obehaglighet.

I TV 1 är det i stället för Wasan ett av de mer odrägliga och meningslösa TV-program som existerar.

Jag tror det heter Antikrundan.

Det handlar om människor som får gamla saker besiktigade, eftersom de tydligen inte själva kan avgöra vad de tycker om, och troligen känner ett pirr av att kanske disponera något som är värt pengar.

Människor är sig lika.

Ett antal besserwisserstukade experter ger utlåtanden som ska låta vederhäftiga, men som jag inte tror på för fem öre.

Ibland har de visserligen uppenbarligen tjyvläst in sig på bokliga kunskaper, och ibland stöter de ju onekligen på vissa obestridliga fakta, som man inte kommer runt. Men hur så då?

Så ska de komma med ett omdöme om objektets status, är det till exempel amatörmässigt lagat, eller har det under trycket av någon moderörelse rent av vandaliserats till oigenkänlighet? Typexempel är ju gamla föremål som rent kemiskt har frätts sönder i avsikter av rengöring och jag vet inte vad.

Nog om detta, hur kan någon vara intresserad, när verkligheten ju är fylld av fakta från litteratur och historia, mer faschinerande än någon dikt eller profit?

Usch.    

Just nu är det många tusen som sover oroligt eller inte alls, i drömmen eller i befintligheten upptagna av dagens stora betydelse.

Ja, det ÄR onekligen en grej.   

Bevakningen är ju enorm.

Flygmaskiner, helikoptrar, snöscootrar, TV-reportrar, kontrollrum,TV, korvsmörgåsar, blåbärssoppa och studios.

För min del är det nog ändå blåbärssopporna, den trolska naturen i Dalarna, och namnen..

Jag var med en gång, men inte på skidor utan på trumpet. Det var en gång när studentkårens i Stockholm ordförande Nils Hermansson skulle åka, och jag med Bosse Erlander piffade upp hasandet med diverse trumpetsignaler här och var. Vi hade en spelning med Kårsdraget i Uppsala och åkte bil därifrån på natten till Sälen. Att man orkade. Det året var imponerande rekord i deltagarantal: ettusenfemhundra åkare! Idag är det tio gånger fler, tror jag. Att dom klarar organisationen!

Sedan låg vi över i en liten fäbod vid Siljan som hette Pickbo, eldade i stora, öppna spisen, men det var tillräckligt kallt ändå.

Gaget skulle varit någon liten fest på Kåren, men därav blev intet, liksom föga av feedback, men minnet går aldrig ur, och det är gott nog.

Äter nu sura, hårda Clementiner med kärnor. Trodde inte det fanns, men på ICA Sankt Eriksplan fanns det i varje fall.