I dag har jag gjort den godaste kyckling med ris och curry jag kanske någonsin gjort.

Använde ingen buljongtärning utan bara buljongen som blev av fågeln i kort spad med

- Gul lök

- Vitpepperkorn

- Kryddpepparkorn

- Svartpepparkorn

- Salt

- Lagerblad

  
Konsistens och smak: Riset färdigkokt, mjukt, salt och torrt, såsen lagom tjock med delikat smak, fågelköttet i lagom sälta ocn helt färdigkokt
En del av tallriken här utan sås, så att man ska kunna bära den utan att  bli kladdig.
Såsen av fräst smör o mjöl, buljong, citron o grädde.

Jag gjorde rikligt med sås, så att det gott räckte till en ask till frysen också.

Har mejlat Maggo om han var hemma, men jag fick inget svar, det är jobbigt.

Även Ola mejlad, inget svar.

Barnen borta, ingen svarar på meil eller SMS, en ganska mardrömslik situation, då jag inte har något otalt med någon.

Därför känner jag mig vilsen och osäker.

Midsomer murder på TV, men det är som jag tror; jag har nog sett alla program. Nu var det sagan om den dyrbara klockan, Rolex heter han visst.

Så jag ids inte titta färdigt på det, kom just ner från kompisen, tack för att jag får låna hans TV och får ha nycklarna till hans lägenhet.

.

Blogga, det är detta?

Till vad nytta och glädje?

Min enda ambition är att kunna vara till nytta och glädje för mina medmänniskor, men vad är meningen med det, när alla medmänniskorna har försvunnit, verkar det?

AK är i England, vet inte var, men han har mejlkontakt lite då och då i varje fall.

Har fortsatt med de långa pentatoniska tonerna, men så är det med trumpetambis, det går så oändligt långsamt och kan inte forceras på något sätt.

Huvudsaken är att man inte ger upp i längden, spela tyst. Tyst och tänka på tonerna innan man sätter an dem, blunda och inte trycka.

Tänk om jag hade en whisky! Eller lite vin åtminstone!

Hittade breven från Sydafrika, dvs, ett brev hade lyckligt passerat negerfingrarna och till och med blivit stämplat, det var från år tvåtusen, alltså snart tolv år sedan, kanske innan negrerna grep makten och allt blev kaos. Så sorgligt.

Det andra hade liksom fem syskon kommit på avvägar, de var från Arne. Devastating...

I stället hittade jag brevet från Nizza som han hade glömt att lägga på, så han satte på ett svenskt frimärke och la på lådan i Dalarna. Vykortstexten handlade bara just om att han hittat brevet i kavajfickan när han kom hem.

Roligt! Arne har en torr sarkastisk humor som är tilltalande.

Nej, jag känner mig vilsen, ledsen och ganska angripen, eftersom jag absolut inte gjort något ont mot någon någonstans någonsin.

Kanske det är felet?

Är jag så snäll, så att jag verkar rentav dum, så att ingen vill veta av mej?

En enda glimt av glädje då Siri hade gillat en kommentar jag gjort, han hade klickat på ”gilla” i Fejan.

Nä, jag kommer ingenstans, jag lägger av. Trist.

        ASIO SPDIF DAW VST

Iris träffar två tjejer som såg lite yngre ut och man börjar konversera.

De små tjejerna visste ingenting, men gjorde ett försök med sin lillebror, vilket dock omedelbart kontrades ner.

Iris: -Hur gamla är ni? Jag är sex år.

(paus)

Iris: -Vet ni vad min mamma heter?

Tjej 1: -Näe.

Iris: -Hon heter Kajsa. Vet ni vad min pappa heter?

Tjej 1: -Näe.

Iris: -Han heter Robert.

Tjej 2: -Jaha. (Paus) Vad heter din lillebror?

(Paus)

Iris: -Jag har ingen lillebror. Men jag har två storasystrar som är tusen år.

(Storasystrarna är Aurora 23 och Mira 18.)

Fritt efter Krukisbloggen.

Kaffe med liten macka

Jobbigt, går upp och gör en kopp kaffe med frukostbröd och champignonost.

Frukostbrödet är gott, men har den märkliga egenheten att det obevekligen går av på mitten när det känner beröringen av smörkniven. Det är bara att acceptera, och här visas hur man gör en liten, men delikat macka till kaffet:

 
En liten mise en place med smör, avgådd frukostbrödbit och den grymma smörkniven.

  
Så jämnt som möjlig brett med smör.

Så en liten släng med champignonosten direkt  ur tuben:

  
Den senaste varianten av champignonosttub anas i bildens överdel. Denna läckra lilla smörgås doppas i det söta kaffet som har en och en halv sockerbit snabblösligt bitsocker och mycket mjölk.

Champignonost
Denna ost har liksom så mycket annat degraderat; fetthalten är nu nere i ynka sexton procent, vilket är långt under gränsen för vad en acceptabel ost, av vilket slag det än vara månde, borde hålla, något man kan lära sig ur den förnämliga gamla Norstedtsboken ”Om ost” från 1959,

där det tydligt redan på sidan 20 meddelas angående ostars fetthalt:

Gräddost minst 60% fett.

Helfet ost 45% fett i torrsubstansen

Halvfet ost 30%

Ostar med lägre fetthalter förekommer under normala förhållanden mycket sällan

Min lilla magra nattbit får väl duga ändå, tja, vad ska man göra?

Det mest tragiska är, att det är just smaken som fått stryka på foten.  Utan obehagliga emulsions-, stabiliserings-, färg- och konsistensgivare går de magra produkterna inte att tillverka, men massorna tror att det är vägen till den slanka linjen, en linje som i sig för de flesta bara är motbjudande, och definitivt inte kan angripas genom denna politikerkonstruerade väg med fettskrämsel.

Politiker ska inte lägga sig i privatliv, det visste redan Gröfaz, der Grösste Feldherr aller Zeiten som alltid, till och med in i det sista, var noga med att massorna inte skulle bli alltför lidande av krigsföretagen. Rustningsminister Speer hade ett jäkla jobb med att framhålla de kostsamma sparåtgärdenas äventyrande av krigsframgången.

Pensionärsorkestern Exdraget

Läste att Xdraget ska ha en slags konsert i dag i Gamla Ackis.

Jag kollade upp biljettpriserna och fick världens chock, parketten utsåld, parketten sida nästan likaså, möjligen kunde man boka biljett på läktarna.Bra med publik, men chocken gäller priset:

Alla platser betingar samma pris,  håll i er hårt – ett kvarts tusen kronor! Ja, det är sant! Tvåhundrafemtio kronor för en biljett, vare sig det är på parketten eller på lyssnarplats långt bak på läktaren.

Det är som Kårsdragets konserter, med den skillnaden att massorna hos dem naivt  indelas i studerande och arbetande. Pensionärer har inte i sammanhanget att göra. Den lille studenten må ha hört talas om sådana människor, men han har ingen som helst idé om hans ekonomiska omständigheter, utan utgår väl ifrån att de likvida medlen är obegränsade som hos alla arv- tanter eller onklar.

Den lilla studenten har hört om kamrater som fått arbeten och en något högre inkomst än under studietiden, varefter han tycker sig kunna våga ta ut ett högra belopp av sådana som arbetar.

Jag har på konsertlokalens webbsidor inte lyckats utröna vad lokalhyran ligger på, men antar den är rätt hög, eftersom Kårsdraget numera inte tycker sig ha råd att uppträda på detta Gamla Ackis grundat av gamle konung Oscar den andre.

Men den frestande reklamparollen är av kul reklambyråslag, en typisk Peter Kvantkonstruktion:

 ”Vår(k)offer(t)” – Exdragets vårkonsert med ständigt inaktuell musik på lagom låg nivå i kampen mot musikens pärlor.

Exdraget är en orkesterförening av spelberoende, äldre medlemmar ur klassiska studentblåsorkestern Kårsdraget.

Jag har varit med där själv, men blivit ytterligt illa behandlad, så jag nöjer mig med att numera betrakta verksamheten på avstånd. Dessutom kan jag väl räknas som pensionär, och sådana läskiga petrifikat som inte har obegränsade resurser, är knappast välkomna.

Aber, vänta bara! När jag får min första, stora hit, kan jag åtminstone skicka min betjänt att kolla det musikaliska läget.

God natt och sov gott, det här är skrivet i gränslandet!