Sorg & elände, men sista ordet kan inte vara sagt.

Det är så fel, så mycket.

Märker ni inget?

Verkligen?

Psykopater är inte nödvändigtvis så farliga som beteckningen antyder, faran kan ligga på ett annat plan, och de är mästare i att till hundra procent motívera sina ogärningar, så att dessa framstår som fullkomligt logiska, tillåtna, legala och till och med enda rätta alternativen.

Se bara på den berömda Breivik, där man dock länge kommer att diskutera sjukdomsbilden, eller vad det är.

Personligen känner jag märkligt nog en psykopat, hans gärningar ligger i ett helt annat plan, och jag har sällan känt någon störra fara i tillvaron trots åtskilliga egendomliga utspel, som jag borde ha tolkat annorledes och med större aktsamhet, trots att mängder av indikationer fanns på logiskt-irrationellt beteende.

Jag borde ha anat sjukdomsbilden långt tidigare, det var först i samband med Annas bok jag fick tankegångar i rätt riktning. Gemensamt för dem är deras oförmåga att skilja på rätt och fel, vilket rättfärdigar att man aldrig kan tycka synd om dem.

Apropås plan, jag såg uppe hos kompisen ett TV-program om orsaken till stora flygkollisioner, där man om och om och om igen tjatade om att maskinerna befann sig i olika sektorer. Vet inte dessa taffliga individer vad en sektor är? Det tillhör väl ändå det mest elementära i skolundervisningen? Dom menade förstås olika plan i luftrummet, möjligen skulle man kunna använda ordet skikt. Men inte sektorer, det är sannerligen något helt annat.

Studio 1 ligger i en enda röra efter genomgång av bussar och kopplingsmöjligheter, det kommer att ta sin tid, men det kommer att lösa sig även om Karin Ehlers en gång i sina trevliga små Keismer menade, att det enda som löser sig är en buljongtärning. Hur blev det förresten med den begåvningen senare?  

Tja, det vet jag just nu inte, han lever väl sitt rättskaffens liv någonstans i Sverige med make, barn och hund, men det du gav mig kommer jag aldrig att glömma. Aldrig någonsin! Karin, du vet inte vilka varma känslor jag hyste för dej i många år!

Så var det Pyttsi Flodquist, som jag äntligen kommit på var europamästarinna i bridge är 1993, rätta mig om jag har fel. Min syster blev förstås nyfiken, eftersom ett av hans stora intressen är just bridge.

Så måste jag tacka Arne för hans trevliga vykort med Johan Olof Wallin, som  inkom redan måndagen den 12 dennes. Det var i samband med de försvunna vykorten från Sydafrika. Nu fick jag ett från Stora Tuna och Torsång i stället, med frimärke som dock av det slappa svenska degenererade postverket inte ens var stämplat.

En duktig man, men troligen obekant för alltför många. Jajaja, vi får se hur det går.

Jag lyckades hitta en rimligt liten (0,38 liter) burk vattenbaserad svart lackfärg på Flügger på Torsgatan 66 i Stockholm, en söt liten negerflicka med tindrande ögon önskade trevlig helg så här på lördagen.

Tack Flügger, jag rekommenderar er varmt!

Nu gäller det att hålla locket helt torrt och skíljt från innehållet, och se till att burken står plant och ifred, så länge som man vill kunna använda den.

Färgen är för övrigt fantastisk. Den torkar snabbt, blir stenhård och går inte att lösa upp med några medel.

Jag använder den till att bättra några svarta möbelobjekt. Men så länge den rinner, går den lätt att tvätta i vatten, inga problem med penslarna om man gör rent dem på stört.

Den förra burken hade jag lyckats lämna plant och rent men, visade det sig, med en minimal glipa mella lock och burk. Så hela innehållet hade stelnat till, ja vaddå, något stenhårt, svart, blankt och  oformligt.

Jag såg i något program hur en skicklig analytiker redovisade omdömen om Pippi Långstump, med ledning av några av hennes irrationella beteenden. Sinnesjukdom eller psykopati, javisst, men uteslöt inte inslag av narkotisk påverkan. Stort skratt när sanningen avslöjades.

Nä, nu ska jag koppla ihop saker. Om jag orkar.