Jag vet inte.

Det kryper och vibrerar.

Något känns oroande och farligt.

Så där ytterligt irriterande utan betjänt eller personal som sköter alla dessa sysslor man nu själv får arbeta sig igenom, du vet, diska, dammsuga, städa, plocka, leta saker, organisera, tvätta, göra inköp, laga mat, koka kaffe, stryka näsdukar, slänga trasiga saker, byta trasiga glödlampor, och bestämma vad man ska ha på sig.

Vädret är fint, cirka sju grader celsius och molnigt.

Ser ut att komma mer regn, vilket vi älskar.

Lyckan att få bylta på sig och vandra under paraplyet i de finska stövlarna.

Känna, höra, se, minnas.

Minnas sommaren på Brännskär, när vi bodde i tältet några dygn under hällande regn, avlägset åskmuller och sol på tältduken.

En ovanlig kombination.

Vi hade böcker, mat, brännvin och blockflöjt, och jag komponerade "Hör hur Brännskär susar", den glömmer jag aldrig, det var ett av mina första försök, vederbörligen nersablat av nervösa orkestermedlemmar som visste allt bättre.

Inget ont i det, med åren lärde vi oss om Jante, och blev så småningom bättre än alla andra, stolta och ödmjuka inför det.

Fyra dygn bodde vi där, kokade potatis, åt bruna bönor med fläsk, och tog oss en bumsing, gjorde strövtåg runt den ödsliga men risiga ön, och hoppades kanske finna varför ön fått namnet Brännskär.

De flesta ortsnamn i regionen med stavelsen bränn-, brukar vara ett minne från rysshärjningarna i Stockholms skärgård den ovanligt varma och spänningsfyllda sommaren 1719.

Endast krigshatarna torde ha något att invända från upplevelsen av dessa stora minnen.

Dessa krigshatare som inte inser att krig i det stora faktiskt är äventyr också, och vår sista utpost i evolutionens framåtvältrande i sin oändliga skönhet mellan liv och död.

Ja, det var så besvärligt den ryska sommaren, men genererade så många minnen, att man närmast får vara tacksam för att det hände.

Det ger liksom en förstorad bild av livet för några hundra år sedan, minnen som nu tyvärr falnar i plastbåtarnas Väldisciplinerade men torftiga och kulturlösa värld.

Här är Brännskär i det gamla sjökortet:

Vi kom närmast från Kallskär och en kortare mellanlandning i Svartlöga by, där vi köpte potatis och mjölk.

Öarna på bilden ligger norr om Kudoxa och ost om Gräskö, Stockholm ligger några mil åt väster.

När jag vandrar under mitt paraply och ser Lilla Indian långt inne i butiken, ovanligt nog med sitt mest älskvärda leende som går henne vackrast i världen, är det framför allt vindens förbidragande med fläktar av tångdoft och havssälta, allt blandat med de ständiga älskade vågrörelsrna i vattnet inför vindens sus.

Ja, livet kan vara mycket vackert, även om man är irriterad av något man inte riktigt vet vad det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Värk i magen. Barnmatsburk med smör o ett glas mjölk. Var tvungen att diska först, det var inte särkilt mycket, men måste göras ordentligt, jag fick till och med tillgripa tvålull. Barnmaten var pasta bolognese. Pasta, ett egendomligt ord som s...

Jag måste tacka för alla positiva kommentarer till mina inlägg i denna sporadiskt uppdaterade blogg! Tyvärr förekommer även kommentarer där meddelaren tycks vara ur balans, kanske påverkad av för mycket jästa och destillerade drycker. Jag vet att j...

Minns ej nåt riktigt liknande. Konstant snuva, hostar, nyser. Bafucin. Det är elfte dagen nu.   Jag litar på att det går över av sig själv.   För en vecka sedan hade jag såna smärtor av att svälja, att jag åkte in akut klockan fyra på mor...

Så det kan bli. Stackars mänskligheten, ensam på sin planet här i universum, fanastiskt fixerad vid sin egen fortplantnings mekanismer.   Jag har nu äntligen gått igenom hela disken, När den har torkat ska jag kolla antalet objekt med tallrikar, ...

- Vilken lycka! Men tro inte USA går att rädda, USA är sedan länge förlorat.   - Myrorna ska upphöra i Stockholm, det är en verkligt sorglig nyhet. Birkastan som en gång för länge sedan var en trivsam och tilltalande stadsdel, tar ännu ett steg m...