Ja, det var då det.

Nu lyssnar jag på CD:n God Jul med Stockholms Musikgymnasium Kammarkör, jag har alltid älskat den skivan, det är de vanliga låtarna, men verkar ha kommit till lite hastigt, kanske för att någon fick fram pengar.

För mig är det tidens nostalgiflykt som alltid.

Åren har gått.

Skivan spelades in i april och maj 2005, det var då det.

Helene Stureborg som dirigent förstås, och en mängd små förtjusande bilder i en julig hemmiljö, till och med Helene själv som Lucia med sju stora levande ljus i kronan, lussekaffer på kaffebrickan, långt vitt lucialinne med brett, rött sidenskärp.

Det var länge sedan man fick uppleva något sådant.

I år åt jag lussekatter ett flertal tillfällen, det var billigt på ICA i år, mellan 5 och sju kronor styck.

Hodie nobis coelorum rex, Bereden väg för herran, Nu tändas tusen juleljus, Himlen hänger stjärnsvart, Sankta Lucia, God morgon, mitt herrrskap,  Goder afton (potpurri gillar inte,  Stalledrängar (också potpurri, gillar inte)

Du är underbar Helene, men aldrig glömmer jag Gary Graden och allra helst minns jag den underbara kadensen i En stjärna Blid som jag hörde i Jacobs kyrka vid jultiden 2001, och sedan aldrig mer fått höra, snälla, ta upp den igen på repertoiren!

Musik ska vara kul, javisst!

Men vad är musik?

Det finns tre stora områden inom mänsklighetens sköna konster musik, teater och bild.

Musiken står högst, därför att vad beträffar möjlig absorbering har bara en liten del av den medvetna mänskligheten begåvats med förmågan att se.

Men långt innan man kan uppfatta intrikata element och kommunicera med dem, kan mången ändå uppleva välbefinnande i musiken, till och med små barn kan mången gång lära sig lalla och klappa i takt

Man får vara tacksam för att sammantaget sett inom hela mänskligheten, existerar ett intressere av sådan kaliber att tillräckligt många vill bidra till att hålla orkestrar, operor och konserthus vid liv, och  tack och lov finns det väl inget som tyder  på en avmattning. Men spännvidden är enorm. Det finns miljoner stackare som aldrig ens varit på operan även i mindre underutvecklade länder.

Det finns också mången som söker konsumera opera bara för att ge sken av att syssla med något kvalificerat.

När jazzen kom höjdes starka varningens ord angående en  sönderbrytande framtid.

De fick rätt!

Möjligen kanske dock inte som man tänkt.

Den enkla dansmusiken, som säkerligen en gång var den första musiken, kom tillbaka och sänkte konsten ner till den lägsta tänkbara nivå, och det fick ske, därför att ekonomiska synpunkter blandades i.

Intonation och frasering nivellerades och det är faktiskt endast just i symfoniorkestrarna man anar hur utvecklingen har "tänkt". Paradoxalt nog finns det  musiker inom alla läger som beundrar och söker likna varandra.

Där är vi idag.

Jag såg ett bedrövligt program hos kompisens TV, som handlade om de svenska tio-i-topp-listornas uppgång och utveckling.

Vad man med beklämmande pinsamhet slås av var den låga nivån på allt som gick under benämningen musik.

Sedan har miljoner och åter miljoner unga människor slösat sina liv på ett andligt stillastående och det värsta är att dom vet inte om det. De kommer säkert heller aldrig att någonsin få veta om det.

Jag kom in i detta märkliga ämne i samband med att jag studerade General MIDI Percussion Table som är musikens totala utspädning, även om de digitala trixerierna kan uppnå häpnadsväckande byggnationer betydligt över dagisnivå. Ändå har jag denna dag begränsat mig till just slagverk och icke frekvensrelaterade ljud.

Kommer mänskligheten någonsin mer under sin utveckling att förmå sig att ta något steg framåt?

Det är knappast troligt.

Vi befinner oss just nu nära toppen av befolkningsexplosionskurvan, vi är sex miljarder för många individer jämfört med normalkurvan, och ingenting tyder på att någon utveckling lurar i framtiden.

Utom möjligen en teoretisk lärdom om ur många universum vi har omkring oss.

Ge mig ett råd, snälla?

Hur ska jag göra?

Det är så mörkt och trist ute, ja, hur ska jag göra?

Jag överväger ny vårdcentral, för att det är närmare.

Jag är lite sorgsen och osäker, förlåt mej, men jag har diskat i varje fall.

Värmde två deciliter mjölk till kokning med ett drygt kryddmått salt,

vispade i 1,7 matskedar mannagryn och lät det sakta, sakta koka i 3 minuter.

Flyttade till djup tallrik med en slickepott

Strödde på rikligt med kanel och ett rejält lager strösocker överst.

Serverade med kall mjölk på den heta mannagrynsgröten.

Mycket gott, en verklig delikatess, och säkert mycket nyttigt som man säger.

I år blev det inte den minsta jylpyntning, så trist och sorgligt.

Inte heller någon snö, och därmed inga fyrverkerismällare, så trist och enahanda.

De två förra jularna hade vi så mycket snö, det var så vackert, så stor lycka och glädje.

Men jag har en liten video från en film där jag skjuter i väg en liten raket, som far iväg med ett tjut och knallar ekande över gården.

Mycket fyrverkeri var det ute på gatan, det är faktiskt underbart festligt och trevligt, man blir pirrande glad, jag har mitt lilla lager kvar, man kan ju alltid hoppas på nästa år.

Redan förra året såg jag de tyst glidande, gula värmeljusen som svävar i sina pappersballonger, högt, högt.

I år var det många, det är en vacker syn, ger en glad koppling till värme och liv. Säkert olämpliga ur brandrisksynpunkkt.

Julgranen i trappuppgången som stått i så många år lyser med sin frånvaro liksom fastighetsskötaren. Det är också trist, någon brandmästare har upptäckt att saker som kan brinna kan orsaka bränder. Ja, släck ner för fan.

Men Gävlebocken kunde dom inte skydda i år heller, det är väl hela stadens största PR-grej.

Jag fick ett roligt julkort föreställande en julbock som något tveksam står och tittar ner på de glada tomtenissarna, som eldar på gröten under magen på honom.

Vad ska jag göra nu då? Jag vet inte.

Ge mig ett råd, hjälp mig.

Äter ju penicillin och andra mediciner, har registrerat verken SOMMARREGN, JUICY FRUIT, STRING QUARTET N:O 1 IN F MAJOR "FOXENS RUN", VISAN OM FÅRÖ, BONDEVISAN  som jag en gång tillägnade Kajsa, står det i noterna.

SOMMARREGN är klart lyckad, glad och söt och minner om glada stunder och dofter från sommaren.

Migrän varenda dag. År ut och år in. Sedan  jag var åtta år. I dagboken brukar jag rita ett kraftigt M med en taggig cirkel kring.

Äsch