Knappen är expert.

Säger han.

Han skroderar vitt och brett.

Knappen vet.

En gång påpekade han "det måste gå ut där på framsidan också".

Visst kan flickornas ben vara en oerhört stark dragmagnet vid första anblicken.

Mer än bröst definitivt.

Men det är som Knappen säger "Man måste se dom".

Det duger inte med jeans, och nakna fötter är det jävligaste som finns.

Knappen har varit med väldigt många tjejer, men aldrig någon med nakna fötter och i synnerhet aldrig med nakna tår.

Dessutom är stympade kroppsdelar något avskyvärt för Knappen.

Rakade ben är det värsta han vet. Knappen älskar sex över allt på jorden, och varför ta bort allt sexigt genom att göra benen till rakade grissvålar.

Knappen undrade ofta varför idrottstjejer sällan har sexiga ben. Utom fotbollstjejen Kara Lang. Tycker Knappen.

Att sexmomentet hos flickeben är stort kan jag intyga med denna lustiga lilla historia.

Studentkarneval i Stockholm, många år sedan.

Det var ett år när många studentorkestrar med tillhörande baletter för ovanlighetens skull deltog, ett år när man inte hade dubbelbokat studentorkesterfestivaler samtidigt med studentkarnevalen.

Jag stod i hörnan av Valhallavägen och Sturegatan, detta var sista femhundra meterna på det långa karnevalståget som alltid lockar väldiga mängder publik om vädret tillåter.

Framför mig stod en liten familj, mamma, pappa och några småbarn.

Plötsligt utropar den unga modern högt  "nu blir det balett, då blir det ben, då blir pappa glad".

Många leenden i omgivningen.   

Ja, det man minst av allt har tid med, det är att sitta och se på 'TV, spela dataspel, städa, handla mjölk, men ändå måste man det.

Nu har jag några timmar suttit och grunnat på närmaste vägval och disposition av tid.

Bland annat har  jag suttit och slumpat fram bloggar ur alla tiotusentals som en slumpgenerator väljer ut på den här webbsiten bloggplatsen.se.

Man skulle kunna sitta med pennan i hand och dela in folk i kategorier efter vilka dom är.

99 % småtjejer, bara att bläddra till nästa,

hästar, hundar marsvin, kaniner och råttor - nästa,

nygifta - nästa,

ensamstående småbarnsmammor - nästa,

registrerad så sent som senaste månaden - nästa,

olycklig kärlek (oftast småtjejer) - nästa, osv osv.

Typexempel, en liten tjej från Perstorp, gläd henne med lite extra statistik!

Någon enstaka gång läser man något skojígt, det kan vara någon som skriver hyfsat och som upplevt något vardagligt klantigt. Som tjejen som blivit bjuden av sambon på potatisgragäng, lite av gratängen hade runnit ner på ugnsbottnen, nästa dag hade hon fått lust att baka och det hela resulterade i att brandvarnaren (som satt alltför högt) drog igång, lägenheten fylldes med stinkande rök etc.

Mina strategival är än så länge privata, delvis initierade av fåniga glimtar av program i kompisens TV, delvis av hur jag ska disponera tiden mellan komponerandet och oväntade vändningar i kretsen av människor jag känner.

Det senaste är uppdraget att arrangera "Mein kleiner grüner Kaktus" som jag i så fall måste ta ut från originalet med

Max Raabe, jag tror dom fixar en sångare som kan göra den svenska texten av Lasse Wester rätt bra. Men vilket jobb, uj, uj, uj, oj, oj, oj

Men ur senaste Skavlan glädjer jag mig åt att jag tycker rätt om vad som får antas tillåtet eller helt fel, otrohet mm, ja otrohet är en oförlåtlig synd, den som går det begår ett svårt brott, inte minst berörs jag av Lois Hofsten som en gång helt utan varning blev utbytt, som hon uttryckte saken i ett annat TV-program.

Jag har själv varit med om det, varför känner man skam och förnedring förutom oändlig sorg och vemodig hopplöshet?

Likaså det där med kvinnors bröst, helt ointressanta, det är helt andra saker som intresserar, alltid har intresserat och alltid kommer att intressera. Kvinnor däremot tycks vara bröstfixerade och deras miljonimplantat är helt sjukt obegripliga. Samt förstås det där med att dom stympar sig genom att raka benen. när man någon sällsynt gång ser de små volymskapande fjunen drar reläerna igång, ofrånkomligen...

Av nån jävla anledning ska alla som kommenterar detta omedelbart koppla in på ordet ludna som enda enfaldig kontrast till finfjunig, ostympad och mest likande skållade grissvålar. Vari ligger det  upphetsande med skållade, blankade grissvålar?

Vad det är som intrresserar just mej säger jag inte, för det finns alltid någon idiot till kvinna som genast måste koppla över till protesten att till synes betraktas som ett sexobjekt. 

Men anblicken av något individuellt tilltalande sitter i i dagar, veckor. Jag såg något i kväll, när jag varit ute och handlat revbensspjäll på Daglivs, hon stod lördagsklädd i kortkort framför Handelsbankens bankomat. Man konstaterar för sig själv i en lätt temperaturstegring "dom finns!".

Samtidigt som det ofrivilligt pirrar i hela kroppen som ett automatiskt relä klick-klick-klick, grips man av tanken på det oåtkomliga och den ljuva längtan, kanske dock förenat med ambitionen att göra en utökad insats för sin personliga positiva framtoning.

Men livet har så oerhört mycket vackert och intressant, som Horace nämnde, vad vore livet utan att dagligen söka förkovra sig? Redan Annika betonade det på sin tid, om livets mening, förkovran, förkovran, förkovran, vare sig det gäller historia, musikteori, litteratur eller bakteriologi.

Det senaste jag lärde mig var om apoptos, escherichia coli och hjärtats kamrar och deras funktion i kroppens cirkulation, det senare så levande beskrivet av överläkaren på Thorax den trötta morgonen.