Om jag skriver Bb uttalar jag det be och inget annat. Därför är det väl lika bra att skriva B då, som det uttalas på det svenska språket.

Ibland ramlar man på andra bloggar, en intressant företeelse. Mest unga tjejer eller småtjejer, det enda skojiga är att dom kan komma från hela sveriges land, bokstavligen Ystad till Haparanda.

Men det dom skriver är väldigt vardagliga saker, skolan, förvånansvärt mycket husdjur inklusive hästar och massor av katter förstås, vare sig dom kommer från Östersund eller Kalmar. Det finns en slumpgenerator med  rubriken "slumpa blogg", man kan använda den för att en stund strosa lite geografiskt när man själv är klar med sitt eget bloggeri. Den dyker upp när man har loggat ut från sin egen blogg.

AT-läkare betyder helt enkelt AllmänTjänstgöring, de är klara med sin läkarexamen, inga dåliga grejer, och ska lära sig så att de blir självförsörjande i sin livsgärning. Viktigast är hur dom är som människor; vänlighet, empati, kan le, kan tala, ORDET är viktigt. Därför existerar en liten diffus sektor som man måste vistas i en kort tid för att få klart får sig vem man har att göra med. De allra bästa är överläkarna och andra som sitter på akutmottagningarna i ett fast samarbete med specialister. De är levande bevis för att den praktiska läkarvetenskapen fungerar.

Men innerst inne, hur sjuk är man? Det finns mycket att läsa, och man måste slå upp massor av ord. Jag har åtagit mig att ta reda på den historiska utvecklingen vid behandling av PV, det är mycket att leta efter, troligen får jag sitta på KB och läsa igenom många årgångar av Läkartidningen, det kan ta lång tid.

Men jag har musik att skapa också, det är viktigare, texter och melodier.

Så kan jag ju inte låta bli att följa Stockholmslagen i årets elitserie, jag passar då också på att följa vad kusin Ulf, den gamle bandydomaren har att säga. Bara vetskapen om dessa fenomen kan hjälpa till att hålla efter oikofobin, och att odla en varm och  hälsosam xenofobi, som kan hjäpa oss vara rädda om varandra, glöm aldrig det!

 Detta var både datten och ditten.

Är det sant att det är juniorVM i Canada i natt, ska jag titta på det svenska laget, kanske går upp till kompisen en kort stund...?   

Jag har gjort det!

Ännu känns mest en vänlig glädje, och den satt i hela tiden jag på Daglivs inhandlade mjölk, Arbogapastej, en ny, söt liten lagom slickepott, samt en gul modern självdiskande diskborste.

Några bilder kan jag inte visa eftersom kameran ligger och vilar sig hos Kajsa sedan julafton

Där var lugnt och snyggt i det låga huset som en gång var Sankt Eriks sjukhus, provtagningen alldeles intill med väntrummet med endast en liten jeansklädd tjej som såg hopkrupen och sjuk ut. Jag strosade in lite i korridorerna och såg doktornamnen, skulle nu kanske en av dem bli min nya?

Som den leende receptionisten yttrade, "annars är det bara att byta".

Det var som när Ingegärd fick sin katt, där fanns risk för att den hamnat i kläm i bildörren vid hemresan, vilket fru Karlsson tryggt och vänligt kommenterade med att "om den går sönder går det så bra att få en ny".

Personligen ogillar jag katter, jag håller dem ifrån mej, enda undantaget är vår Mirre, som faktiskt har bott här i tre omgångar i sitt liv, också vänliga minnen.

Sedan vandrade jag som sagt var Fleminggatan upp till Daglivs på Sankt Eriksgatan, och jag noterade den stora skillnaden mot den groteska stressen och springet borta vid Stureplans, där jag en gång hamnade för att min syster spelade bridge med en av läkarna. Men bridgespelaren gick i pension och så även nästa som automatiskt blev mig tilldelad, och sedan har det bara varit dåliga vibrationer. Isch.

Är det inte liksom typiskt att jag just i dag råkade på en liten sötnos som glatt leende stirrade mig rätt upp i ansiktet när jag frågade efter sötsur sås. Det blev en dialogkedja med mycket fnitter och glam.

Nu hamnar jag på gångvägs avstånd från vårdcentralen, om det hela tar sig.   

Besöken på Karolinska har jag förstås kvar som förut, men där finns det inbjudande Solnadal mitt emot busshållplatsen.

Dom kom med oro och lätt förtvivlan i ansiktet.

Tittade ner i kassarna och letade efter blommor, det verkade som om någon saknas.

Jag glömmer aldrig det lilla söta ansiktets uppriktiga sorg.

Så  kan det vara, det är inte bra, och så onödigt.

En dålig blomvattnare, vad är det för människor som inte ser livet omkring sig, även om det bara är ett ofrivilligt lån.

Viktigt att inte vattna för mycket, men att inte vattna alls är kriminellt.

Jag såg dem lägga in papperskassarna i bakluckan, för första gången inte en enda blick och ingen vink-i-fönstret.

Ja, så går det en dag, man måste ha det klart för sig.

Tänk att en sån liten handling kan efterlämna så stora känslor.

Men det som händer därute är mycket större och mycket värre. hur kunde det ske?

I ett fartyg måste chefen bestämma och ingen annan alls. Demokrati är omöjlig, var den än dyker upp är den ett onaturligt inslag i naturen och samhället, det vet du, det vet jag, det vet alla, men ändå lallar vi med som bäbisar som nyss lärt sig känna igen sin mamma.

Elmarknaden revs upp, det trygga, säkra monopolet splittrades, prisena stiger

Apoteken splittrades, det trygga, hederliga monopolet slets i bitar, katastrof, priserna stiger, mångfalden krymper.

Själva hyresfastigheterna styckades och delades upp mellan hyresgästerna, kostnaderna stiger.

Sjukhusen styckades och delades upp eller såldes till privata händer som ska tjäna pengar på andras sjukdomar eller ålderdom.

Själva sjukhusstädningen lämnas ut på entreprenad och städningen försummas, en enstaka neger går omkring i korridorerna med golvmopp och skapar stor otrivsel.

Skolorna privatiseras, kunskaperna försvinner.

Regementen läggs ner, en hel kultur går under.

Riv i stället kyrkorna som står tomma, eller gör om dem till dyrkan av verkligheten i stället för till centra för vidskepliga aktiviteter.

Låt kungen med familj åka hem till Pontecorvo och skapa en svensk kung i Sverige till Sveriges land

Samhället faller i bitar.