Vaknar tvärt.

Vrider mig, sträcker mig, snurrar mig, kryper ihop, sträcker mig.

Rusar upp och bäddar in kokongen vid fotändan.

Av allt hemskt är det att ha en fot utstickande  från under sängkläderna det värsta.

Vem hatar inte fötter, dessa naturens missbildningar på människornas kroppar?

Fötter och blindtarmen.

Leder obevekligen till döden

Klockan var 02.45 f.m

Nej, det går inte.

Lika bra starta datorn.

Upp och göra kaffe.

Vatten i koppen, vattnet i vattenkokaren.

Kaffepulvret i mellanlagringsdosan.

Datorn startar inte.

Blåskärm med  chkdsk.

Inkonsekvensttestning.

Programmet masar sig långsamt framåt.

Chkdsk verifierar det ena efter det andra.

Vad har jag gjort för att drabbas av detta?

Mitt i natten dessutom, dödstrött.

Kan det vara dagens två illavarslande läkarbesök som spökar.

Ja, troligen, kommer inte runt det.

Måste duscha innan, jag hatar det.

Särskilt det först tempererade vattnet.

Sedan måste allt blötas, håret, hitta tvålen.

Det är avskyvärt, men kan vänta till i morgon.

Rena sängkläder, alltid ett måste.

Vattenkokaren igång, efter tolv sekunder är det klart.

Vatten i koppem med sockerbiten och nescafé.

Resten upp med mjölk och en aning grädde.

Ska jag ta en  bit skorpa att doppa i?

Chkdisk klart till slut, någon registerfil borttagen.

Datorn i gång, kaffet drucket.

Startar bloggeländet. Det här alltså. Letar rätt på bilden jag sökte.

Tänker på Sara-Trobäck Hesselink som satt där tre meter framför och spelade violin med sina underbart vackra läppar. Trettioett år och konsertmästare i Göteborgsfilharmonikerna.

Jag hittar önskad bild och konstaterar den sökta dagboken har röd pärm.

Var fan är den?

Fryser, kallt ute men inte kallt, d.v.s inte under noll.

Min webbhotellhanterare går inte att nå via epost, så löjligt irriternde.

Dålih stil, känns så fel.

Jag får skriva snigelpost, om jag hittar en användbar adress.

Jag skriver till Stig, till Anders också.

Alla skripten fungerar, men kontakt med sin egen domän får man inte.

Känner mig ledsen, känner ångesten.

Måste kontakta min nya husläkare också, Tina, ett vackert namn i varje fall.

Kletupplevelse i höger örontrumpet.

Den dåsiga sömnigheten lägger sig över allting.

Fann i mobilen flera missade samtal.

Tur då att profilen var ställd ljudlös, annars hade det väl börjat låta mitt i Brahms.

Sedan gick Gösta o jag iväg och tog sextionian, jag ända till borta vid Karlbergsvägen.

Tanken  på Vedholms, många tusen kronor över ekonomisk förmåga.

Italiensk mat, fy, blä och tvi, vitlök, olja, sötsliskig vinäger och grönsaker, fy satan. Odugligt till människoföda.

Men på Vedholms med läcker hälleflundra i ett Svenskt koncept, där hamnar jag aldrig.

Man får nöja sig med att veta det finns. Det är en dröm.

Som jag nöjde mig med att vin- och sprithistoriska alltid fanns nere vid Norra Station.

Nu borta för evigt, fåvitska ageranden hoppas på nya lokaler på Djurgården.

Det förblir fåvitskt.

Sömnen kommer.

Jag måste stänga datorn igen.

Färgen var alltså röd och den låg i vänster skjortficka.

Vad hände? Och nu?

Ligga o vrida mig, läsa Kronblom.

Kronblom den bästa Svenska serien. Ojämförbar.

En trygghet i livet.

Nu är klockan 3.24 f.m