TV-reklam borde kanske förbjudas igen?

Den stora massmediala trögheten eliminerar effektivt varje överföring av fakta.

Man skulle ju tro att det var tvärtom i den moderna teknikens utvecklade värld, men det är fel.

Når jag går upp och tittar på kompisens TV, drabbas jag till mycket stor del av reklam, och frågan är om bildreklam i den här formen alls är acceptabelt.

Det som förvånar mig är människors indolens och totala likgiltighet för tokflimret.

Allra värst är de reklamfria kanalerna.

Hur kan man säga så?

Jo, när jag slår på TV:n, är det ofta något mycket intressant som fångar uppmärksamheten, men som snart visar sig vara reklam för ett lockande program som sänds om en vecka eller så. Grrrrr...

Det är ständiga undermedvetna adrenalinduschar som gynnar en oönskad stress, hela metabolismen dallrar och dessutom försvinner ytterligare några värdefulla minuter ur livet.

Jamen, skit i TV:n då, säger någon, javisst, men det är nu en gång en underhållsfaktor som ingår i vårt moderna liv, och man kan inte sitta och göra samma saker jämt.

Jag läser mycket, flera böcker i veckan, är ständigt på jakt efter information som kan underbygga insikten, och jag är på god väg, men stressmomenten sätter ständigt käppar i hjulet. När reklamen kommer stänger jag blixtsnabbt av ljudet till en början, sedan TV:n och så är man avklippt från all koncentration.

Så bra, då kan man gå på muggen, koka kaffe, göra annat man inte hade tänkt sig, men nej, det är sjukt om man tänker efter, vad styr egentligen mitt liv?

Horace Engdahl, Svenska akademin

Med stor förväntan såg jag Skavlan i går (den 13/1 2012), och med särskilt stor förväntan Horace Engdahl. Med några få raka meningar analyserade han dagens situation Tyskland-Sverige.

Tyskarna älskar Sverige, Svenskarna vet inte vad Tyskland är. Tyska tidningar innehåller utvecklade analyser av olika viktiga ämnen, Svenska tidningar visar bilder på enkla dramatiska skeenden i fattig språkdräkt.

Om Adolf Hitler och hitlerfobi     

Det finns Svenskar vars enda oanalyserade information om Hitler är att han anses ha varit ond, men ingen vet ett dyft om Hitler och alla många positiva saker hans samtidiga rörelse gav upphov till.   

Vad man vet är något diffust om judeproblematiken, och där vet jag inte mycket, men har en känsla av att det är mycket hysch-hysch och outtalade uppfattningar. Jag tror det är samhällets i västeuropas judiska mekanismer och organisationer som till stor del håller den bilden vid liv. I Afrika, Asien och andra icke-västerländska länder saknar judendomen inflytande. Tror jag, men jag vet inte.

Det varma positiva judiska inflytandet strömmar ju framförallt via filmer och en del böcker. Jag har för mig att det judiska inflytandet i Hollywood är mycket stort, och de flesta stora amerikanska kändisar och skådespelare är ju judar. Många vill tala tyst om det, som till exempel Bob Dylan, som ändrade namn från sitt judiska Zimmerman. Men vem hade brytt sig?

Hur många Svenskar har överhuvudtaget läst Mein Kampf från 1923? Den lär lånas flitigt på biblioteken med långa beställningsköer, men jag tvivlar på att så många skulle begripa den om de fick chansen, även om den är översatt till Svenska.

Mein Kampf anses vara vår tids mest omtalade och lästa bok, men de flesta som vill behandla den menar att de helt enkelt inte har orkat läsa ”smörjan”. Just detta med ”smörjan” är signifikativt. Man kliver ner på dagisnivå och säger att någon man inte tycker om är dum, eller ful eller något annat som inte har med saken att göra.

Det är inte utan att man med stor spänning ser fram emot den delen i Karl Ove Knausgårds mäktiga roman "Min kamp" som på inte mindre än 800 sidor behandlar just Hitlers Mein Kampf.

Hitler och rysk kaviar      

Hitler bjöds en period under den lyckliga tiden på trettiotalet rysk kaviar till måltiderna, det var väl någon i hans ambitiösa kökspersonal som ville åstadkomma en omväxling. Mannen var ju en renlevnadsman, som inte nyttjade droger, var stor djurvän, konstnärligt och musikaliskt begåvad långt över genomsnittet, vegetarian, vänlig och verbal, men utan problem accepterande avvikande meningar hos personer i sin omgivning, dock ofta undslippande sig kommentarer av typen likätare om dem som åt kött.

Han var säkert en mycket besvärlig person att ha att göra med, särskilt som han i sin höga maktposition omgavs av en svärm av insmickrande lismare.

Ja, rysk kaviar är ju mycket gott, så Adolf gladde sig åt mathållningen. Efter en kort tid, kanske några veckor, efter välbehagligt kaviarätande fick han dock reda på vad det kostade, och bestämde direkt att kaviarserveringen vid hans bord skulle avslutas tvärt.

Det var således en mycket klok och riktig åtgärd, som dock knappast sparade in annat än ytterst marginellt med medel till hans tredje rike.

Men det var inte inte bra, att peka på något positivt som Hitler gav upphov till, föranledde omedelbart en hitlerallergiker att mena att det var inte bara dumt utan, i rent dagisidiom, det dummaste han hade hört.

Förvånansvärt många andra kommentarer handlar däremot om att det fanns bara en enda man som hade chansen att rädda mänskligheten, och det var denne Adolf Hitler.

Men Hitlers reella inflytande dalade snabbt när kriget hade varat några år, hans åsikter övertogs och missbrukades av tusentals underhuggare och svassande jasägare. Själv trodde han sig nära nog in i det sista ha full kontroll, auktoriteten bestod formellt, individer i omgivningen med avvikande uppfattningar avskedades och ersattes med trognare ja-sägare. Tredje riket vältrade sig vidare likt en herrelös sol i universum.

När judeförföljerserna tog fart, var Hitlers inflytande slut, och de Amerikanska bombplanen med Churchill i ledningen krossade för lång tid Europas högst stående kultur.

Loppet var kört, och till sist tvingades Hitler ta livet av sig, en fruktansvärd tragik och ett ohyggligt levnadsöde.

Sedan tog segrarmakterna över och styrde utvecklingen, det måste vara en utveckling som vi idag väl ser tydliga spår av.

Vae victis! Ve de besegrade!

Dumma, dumma, så dumt, så dumt

Ja mycket dumt finns, men ofta är det så kallade dumma inte alls dumt utan bara obekvämt och sant.

För den som kan Tyska finns mycket att läsa i den här frågan, jag återkommer till det.

Utländsk TV i Sverige

Det finns nära hundra Tyska TV-kanaler men knappast någon utbjuds på den Svenska marknaden. Det är som ett vattentätt skott ner till vår nära största granne i söder, som till råga på allt älskar oss högt, ser oss som sitt finaste sommarland och köper in sig i våra ödetorp och gamla skogsfastigheter. Tyvärr utan begrepp eller förmåga att vidmakthålla det de älskar, de flesta bebor sina hus endast några veckor på sommaren, större delen av öret förblir det öde och växer igen i stor utsträckning, gamla lador och uthus förfaller, vägar växer igen, nyinvesteringar nära nog obefintliga.

Man kan dock på datorn se tyska TV-program, men de är oftast långtråkiga och svåra att ta till sig, eftersom de ofta håller sig på en rätt hög intellektuell nivå. Och man måste definitivt kunna dagens tyska språk vilket få svenskar kan, sedan den tidigare dominerande tyskundervisningen abrupt avbröts i skolorna år 1945 till förmån till den något billigare engelska.  Här är dock en länk till möjlig kontakt. Men andra egenheter är mycket reklam och mycket egendomligheter av karaktären siare och spåkvinnor, på nätterna halvporrutbud av ett slag som är ganska enfaldigt och ointressant.

Engelskspråkiga kanaler däremot dominerar, med allt vad det innebär av våld, pop, rock och trams. Jag måste dock erkänna att någon enstaka gång förekommer musikprogram i en av de ”reklamfria” kanalerna men dessa är helt säkert ytterst sparsamt besökta.

Nä, nu ska jag ut och leta revbensspjäll, det ni!