Vilken dag i dag igen!

Trött utav helsike.

Någon ringde på dörren och det väckte mig 5.33 f.m

Då hade jag bara sovit i drygt två timmar.

För lite. Alldeles för lite.

Eftersom där var bara en signal, orkade jag inte gå och öppna.

Det var buller vid hissen och spring i trapporna, röster. Så tidigt på morgonen.

På något sätt lyckades jag somna om några timmar, men tröttheten satt i nästan hela dan.

Men jag behöver inte stressa.

Jag arbetar målmedvetet och systematiskt, och kommer en liten bit för var dag.

Jag har ju kunskaperna.

Jag undviker frukt och grönsaker. Därför att nyttighetens myt är en eftergift åt den profit som gör dessa produkter extremt dyra och dessutom manipulerar logistiken åt det orimligas balans. Jag behöver inte frukter som flugit från Nya Zealand, och troligen ingen annan heller, utom dom som bor på Nya Zealand.   

Hitler älskade rysk kaviar, men när han efter några veckors regelbunden konsumtion fick höra talas om det makabert höga priset, avbröt han omedelbart all kontakt med denna onödiga lyx. Klok man.

Jag äter uteslutande det jag tycker om. Är det gott så är det också nyttigt!

Så tog sig mina förfäder fram, och så gör jag. Men det är ingen dogm.

Jag har min insikt och min visshet om att äntligen fatta det totala sammanhanget om livets mening.

Jag behöver inte hitta på någonting, allt står i de  noggrant utvalda böckerna jag äger.

Jag vet hur det är!

Jag har planen mer och mer klar, jag låter inte lura mig av vanföreställningar och fiktiva sagor.

Jag har inte väldigt mycket tid på mig, men tillräckligt, och jag går systematiskt fram i ett allt djupare lugn.

Ibland får jag njuta av mina vackra minnen och tankar på underbara människor jag träffat.

Helt fritt från vidskepligheter och psykiska tramsidéer.

Jag har idag fixat glaset bakom skrivbordet, mycket dammsugning, det var jobbigt, eftersom jag var alltför trött.

Saken var den att det hände i förrgår, att ett fint vinglas dök ner rakt i parkettgolvet. Det var minutiöst noga diskat och stod upp och ner på tork på en liten söt, virkad bomullsduk.

Det var inte ett ljud som av krossat glas, det var snarare ett snabbt, mjukt ljud av finkrossat finglas. Hör ni skillnaden?

Eftersom det pulvriserades i utrymmet mellan det tunga björkskrivbordet och fönstret, hamnade partiklarna i en skyddad zon. Det blev ett dåligt samvete och en extra börda på vägen.

Men nu är det fixat och jag känner att det nu bär käpprätt rakt åt framgången!

Låt mig ta hand om det som jag har börjat, och mycket kommer att reda upp sig till det bättre.

Krass och pum!

Jag kan inte påminna mig något liknande på många år.

Tvättstugan sedan klockan ett - blev klar först sent  på kvällen.

På alla möbler hänger T-tröjor, handdukar, strumpor, bylten med småtvätt, vad kommer det sig?

Gått ut med erbjudande om att ta nya elever i funktionslära.

Frågan är om det är mödan värt.

Jag vill inte ha elever som saknar förutsättningar, jag är inte ute för att tjäna pengar, endast för att dela med mig av kunskaperna så att det underlättar för andra som verkligen vill lära sig förstå musiken.

Minns så många kurser jag hållit under åren, minns tacksamma elever som i enstaka fall aldrig släpper taget, man stöter på dem efter många år och får höra hur bra man var, delvis  smickrande, men delvis också rätt besvärande och generande. Glömmer aldrig i kön i en livsmedelsbutik där jag fick mig en högljudd panegyrik så att jag ville sjunka genom jorden. Sedan följde glada imponerade leenden i många år i den butiken.

När jag var hemma hos Jan Malmsjö för att plocka ut lämpligaste tonarter för de sånger han skulle sjunga med oss, lärde han mig en sak, som jag sedan tagit till mig och haft mycket stor nytta av: "Andas djupt" rådde han mig helt enkelt.

Han märkte att jag var en aning stressad, men hans intelligenta deltagande gjorde det utan tvivel lättare där jag satt vid hans stora flygel i den magnifika lägenheten på andra våningen.

Så här sitter jag och tar ett par djupa andetag.

Jag fick gå ner i tvättstugan minst tolv gånger, plocka i och ur maskinerna, hänga tvätt, stoppa i och ur torktrumlaren.

Ett örngott var försvunnet. Ett av två svarta till underkuddarna, de två bruna till gosekuddarna fanns på plats, men ett av de svarta sknades. Ingen stor sak, men avsevärt irriterande.

Slank förbi kompisen och kollade på ett TV-program som hette Fångarna på slottet.

Egendomligt program, inte verkade det vara några fångar, inte.

Jag kände igen flera av deltagarna, men där fanns också några kvinnor jag inte kände igen, en av dem hette Lovisa och påstods vara sångerska. Hon hade varit med om något mycket tragiskt i sitt liv, helt utan förklaring blivit övergiven av en man, en händelse som tydligen satt sina spår i många, många år.

Det är också en form av otrohet, kanske den grymmaste av alla, att bli utsatt för okontrollerbar svält utan förklaring och utan ens någon motivation. En grymhet utan like i sin skenbara subtilitet.

I övrigt ett märkligt program där man började dagen med att dricka champagne. Champagne är mycket gott, men det finns definitivt gränser. På morgonen skulle det nog bara bli obehagligt, med lättare svindelkänslor och fylletendenser.

Sedan satt man i regn och åska på en stinkande soptipp och åt lunch, svårt att förstå meningen med sådant.

Upp och ner i tvättstugan, ta djupa andetag, hur länge ska man orka? Inte ens näsdukarna var riktigt torra. Kanske det är något tekniskt fel på torksugen trots allt? Hittade det svarta örngottet och har nu bäddat med det också

Rena sängkläder, skönt och hopp om att kanske kunna sova för en gångs skull.

Det mesta dock sorterat, djupa andetag, tackar.

Så fragment ur nya Midsomer murder, absolut överlägset det gamla, yngre människor, roligare manus, duktiga skådespelare, spännande miljöer.

Nu läsa vidare ur den måttligt strukturerade "Jagare". Kanske är jag orättvis, där står dock ett och annat mycket intressant att läsa.

Fick veta att det var helgdag idag, det var en överraskning.

Är det någon som vet hur man lägger till objekt till spellistorna i Naxos?

Till middag Bason och bönor, riktigt gott.