Ja, det är sant, och det roar mig obeskrivligt.

Någonstans långt, långt borta finns väl något av en uppfostran att så gör man inte.

Men nu gör jag det.

Dock förstås uteslutande när jag är ensam, om någon utomstående såg vad jag gjorde skulle dom undra.

Men man förstår dom som gör det.

Jag läste om den där figuren som bjöds Bacon och ägg. Ja, jag stavar det som man gör i engelskan, eftersom det är en engelsk produkt.

Sedan gick jag halva kvällen, och fick det inte ur tankarna.

Bacon och ägg. Och HP-sås.

Jo, jag hade det hemma. Allt som behövdes.

Sagt och gjort. Hade tänkt titta upp till kompisen en stund, men det fanns definitivt ingenting att se på hans TV i kväll, så jag gick ut i mitt stora, moderna kök i stället och satte i gång. Brydde mig inte om att säga till betjänten, kanske fanns det en glimt av tveksamhet om lämpligheten i detta extra kvällsätande.

Ett kvarts paket svenskt bacon och ett färskt, gott ägg.

Det gäller att passa allting, så att det blir precis lagom. Hällde upp ett jätttestort glas mjölk därtill i koglaset, och tog  ner flaskan med HP-sås. Houses of Parliament. Denna ljuvliga så typiskt engelska produkt, som också Wilhelm älskar, när han får det.

HP-sås på tallriken bredvid ägget och de precis lagom sprödstekta baconskivorna.

Läckert.

Så började man skönja det som var kvar av äggulan och det som var kvar av HP-såsen, alla bitar hade slunkit in med gniven och gaffeln. Skänkte en medlidsam tanke till dem som inte har kommit längre i utvecklingen än att dom äter med pinnar. Åh, herre gud.

Så bestämde jag mig. En kort stunds tvekan, räckte ut tungan och stoppade den i den gulsvarta smeten.

Jävlar vad gott.

Tänkte på alla vovvarna som ju alltid helt oförblommerat slickade i sig det som var kvar på tallriken.

Lugnt ock metodiskt. Tungan är ett utmärkt redskap för att få i sig precis allt. I synnerhet när det är så delikat.

Runt hela tallriken och sedan tvärsöver. I början räckte det med själva tungspetsen, men vartefter lagret av näring på tallriken blev tunnare, fick jag ta till allt större del av tungan och dessutom trycka lite mer.

Tänkte på vad en som såg mej skulle tänka. Är han klok? Ett Mumintroll eller vad?

Fast jag tvivlar på att Mumintrollen slickar, jag tror de är för väluppfostrade för det.

När allt var uppslickat drack jag upp det som var kvar i koglaset.

En total njutning. Tack!

Och jag kommer göra om det. Men alltid helt ensam. Där går gränsen.

Jag har varit hos min nya husläkare idag, en lyckad tjej tror jag, levererade pk på labbet också, alla verkade bra. Vandrade sedan uppåt Sankt Eriksgatan igen, mötte en omväg, men den fick vara, så jag gick över gatan och upptäckte ett Klara norra gymnasium, vad är det? En privatskola eller vad? Den ligger på Polhemsgatan.

Sedan in på Ringdahls optik på Fleminggatan 36 och beställde reservglasögon. Måste bara ha sedan den övernaturliga incidenten för en vecka sedan. Men lugn, jag anfäktas inte av tvivel. Jag vet vad jag vet.

Ringdahls optik är bra. Jag rekommenderar dem! Trevlig personal. Petra tyckte att det var snygg modell på mina urgamla glasögon, nu ja, svarade jag, det har varit en lång mellanperiod när sådana bågar var helt, totalt ute.

I mellanperioden använde jag både progressiva och linser, när jag någon gång tvingades använda dessa gamla mörka, kraftiga reservglas, blev barnen rädda för mig, vilket öde!

Nu gäller det att få fram likvida medel till glasögonkontot, hå, hå.

In på Apoteket Fridhemsplan. Väntan i lugn och ro cirka över tio minuter. När det blev min tur, fick jag veta att recept saknades.

När jag kom hem hörde jag signal från mobilen flera gånger, det visade sg att Tina ringt flera gånger. Mobilen låg i ytterjacksfickan så den hade jag förstås inte hört tidigare.

Hon fixade nytt recept, så nu är det att ta sig till apoteket igen.

Folk är snälla, och duktiga.

Men lite trött är man ju. Köpte ägg och bason på Daglivs, kanske blir brödbakning så småningom, mer om det och om von Werra senare. (apropås ägg o bason alltså).