Det finns långa, korta, svarta, magra, vita, feta, gula, fula, vackra, dumma, snälla, elaka, tanklösa, barnsliga människor.

Vilken egenskap man än råkar ha, finns det alltid något tyckande angående om det är bra, illa, dåligt, fint med mycket mera.

Varje individ har en total insikt om sitt eget lilla område där han kan bli extremt överkänslig för olämpliga kommentarer.

Sådant ska man väl respektera, men i vissa lägen kan det gå alldeles till överdrift.

Jag minns en skolkamrat av den roliga, verbala sorten, som ständigt surrade ur sig uttalanden av skiftande slag, som alltid väckte glada känslor, vad det än handlade om.

Han berättade om en tjej som var så ful, att man väl kunde prata om hennes fulhet, utan att hon borde ta illa vid sig, då hon ju helt enkelt VAR ful. Inte mer med det. Det visste ju alla och säkerligen hon själv kanske mest av alla.

Jag är själv väldigt lång, nära två meter, dessutom i ungdomen mycket mager, det var till och med så att läkarna undrade emellanåt om jag haft några problem i sammanhanget.

Det hade jag nu inte, men en gång kom jag in på en enklare restaurang i Stockholm och hörde tydligt den teaterviskade, bestörta kommentaren från någon i personalen ”Gud! Kolla! Det var den längsta människa jag någonsin sett”.

Jag hörde det och blev faktiskt illa berörd. Det var ett komplex utan tvekan. Sedan med åren levde jag i ett samhälle där medellängden rakade i höjden, varför komplexproblemet avklingade så småningom.

Men visst händer det ibland, att någon dumskalle ska göra sig rolig, genom att låtsas titta rakt upp i himlen som med en kikare, för att se slutet däruppe. Avsikten är väl snarast att vara lite familjärt trevlig och exemplen är legio, men offret tycker alls inte om det.

Det är väl mest dumma, tanklösa individer som bär sig åt på det sättet. Troligen har de själva komplexartade problem som de dock inte behöver konfronteras med i det dagliga livet bland sina egna kompisar.

I våra dagar anpassas samhället allt mer åt handikapp i olika former, och det finns alltid någon talesman, som överdrivet dramatiskt och affekterat vill protestera mot vad han kallar fördomar och bristande hänsyn.

Ofta är reaktionerna överdrivna och man får väl känna sig för, bäst är väl trots allt att hålla inne med många kommentarer.

Men skämten florerar, som han som kom med receptet för att härma en handikappads haltande framfart: man studerar rörelserna och sedan härmar man dem, när man går framför offret, som då omedelbart blir attackerad av välgörare, som vill tillrättavisa den elake härmaren.

Det är fult att härmas lyder ju ett gammalt talesätt, och det ligger väl något i det. Man får ta det försiktigt.

Orsaken till att de olika raserna ibland blir så kränkta, är inte alltid lätta att förstå och är dessutom ibland rätt irriterande. Man får av någon anledning inte använda den gamla välbekanta terminologin.

Varför en neger skulle bli kränkt av att kallas neger är en gåta, om det inte helt enkelt är så, att då negrerna ju är lägre stående varelser, är det klart att de blir kränkta av att kallas det de är.

Som jag tidigare påpekat dog det cirka tjugofem miljoner människor i andra världskriget, varav några miljoner var judar, och sedan dess tycks judarna höra till den där gruppen, man inte gärna kallar vid sitt rätta namn.

Före detta olycksaliga krig som tog slut för så länge sedan, kunde man skämta om alla sorter med glädje och fördel i tidskrifter och litteratur av många slag. Judar kunde till exempel beskrivas som stornästa, krullhåriga, rödhåriga näringsidkare, som uttryckte sig på en tyskbruten dialekt, ofta vred sina händer och beklagade sin position nära ruinens brant.

Ofta gör man retrospektiva extrapoleringar och går till tillbaka i tiden i egendomliga försök att anklaga våra förfäder för brott som de inte ens visste fanns.

Kvalificerat nonsens! De mortuis nil nisi bene, borde gälla i alla lägen.

Om de döda intet ont! Vad skulle man ha för glädje av det? Att gräva i gamla oegentligheter, hur hemska de än kan ha varit?

Vi lever i ett nu, och har en delvis illavarslande framtid att ta hand om. Låt oss göra det!

Och glöm inte att den dramatiska ökningen av jordens befolkning, på inte sätt har påverkats av de miljoner som dött i krig eller farsoter, och ännu är långt ifrån ett avstannande!

En gång for jag med en liten orkestergrupp på turné i Sverige, och en rolighetsgubbe i den lilla turnébussen skrävlade högljutt med en skojig judehistoria, varvid han hyssjades ner med argumentet att ”NN är sån”.

Man vågade alltså inte ens säga att NN var jude, själva ordet på rasen var omöjligt att uttala.

NN var närvarande i bussen, men om NN verkligen var jude eller inte var helt obekant för samtliga närvarande.

Vem bryr sig?

Självaste Adolf Hitler ändrade sin grundsyn på judar under de sista veckorna av sitt liv, judar var inte en ras, utan i stället en andlig gemenskap förenad av ödet för de medlemmar som förföljts sedan tidernas begynnelse.

Detta förringar inte saken!

God morgon! Ge aldrig upp och undvik staden Jante!

Gissa vem som har skrivit detta och när?

1. Ha någonting värt att säga!

2. Efterapa inte de klassiska författarna!

3. Ägna uppmärksamhet åt den grammatiska konstruktionen!

4. Hänge er inte åt inbillat svårmod!

5. Utmönstra alla klichéer och andra överflödigheter!

6. Använd inga allusioner!

7. Låt er inte bindas av antitetiska regler!

8. Undvik inte att använda det vardagliga språket!

Svara i den oundvikliga svarsrutan och vänligen skippa alla kryptiska kommunistiska eller nazistiska kommentarer!   

En ny vecka har börjat, jag hälsar till alla elaka svikare och tackar för alla snälla och positiva brev, ingen nämnd och ingen glömd.

Ni som använder ipoder, syns uttryckssymbolerna i dem?

Jag kommer att komplettera lite här under dagen.

08:50 Har betalat hyran, skapat webplats åt E, vattnat blommorna, matat fiskarna, skrivit till H, kollat TV4 nevs.