Datoruppstart

Åtta dioder på modemet,
två dioder på högtalarna,
två dioder på fjärrsockeln,
en diod på fjärrlurarna,
sex dioder på audioförstärkaren

två dioder på strömfördelarna,

Ja, det är ett blinkande, och tio minuter minst tar det att starta upp.

I dag är det så kallat vackert väder, vilket betyder att ljuset från sorumfönstret gärna blir för starkt.

Detta måste kompenseras med bordslampan på datorbordet i Studio 2.

Det blir sammanlagt cirka tjugo blinkande stjärnor i Studio 2.

Kartongdestruktion 

Men nu var det kartongdestruktion och då behövs det bilder också.

Här är några vanliga hushållsförpackningar:

En med ris och en för glödlampa.

Har man flera sådana kartonger tar det mycket plats, när man lägger dem i soppåsen.

Då kan man komprimera dem!

Lägg dem i varmt vatten med lite ytspänningsreducerande (diskmedel) medel, och låt dem bli genomblöta

Låt vattnet rinna av någon timme, och du kan lätt knyckla ihop dem till 20 % av ursprungsvolymen:

I bakgrunden ser du samma illröda ukulele och en rulle hushållspapper som måttjämförelse.

När de sedan har torkat lite lagom, tar de mycket mindre plats i soppåsen.

Man kan förfara på detta sätt även med riktigt stora kartonger, det är en härlig känsla att se styva, papplådor mjukas upp och böja sig för vattenangreppet från duschstrålen.

Stora kartonger behandlas förstås lämpligen i badkaret, där de sedan får rinna av och kallna i lugn och ro.

Men pass upp!

Om du glömmer kartongerna så att de hinner torka blir de visserligen deformerade, men kanske ännu volumiösare, mer besvärliga och ännu jobbigare att handskas med.

En ständig kamp

Det pågår en ständig kamp mellan kartongtillverkarna och sophanterarna.

De förra ägnar mycken tid och pengar på att få kartongmaterialet så styvt och vattenavvisande som möjligt. Emellanåt lyckas man riktigt bra, kartongmaterialet tycks motstå alla angrepp, man får ta till sågar, grova saxar eller skarpa skärdon för att få kål på dem.

I många fall är det bara bra, som till exempel hos de berömda flyttkartongerna.

Dom håller, och det ska dom göra, eftersom de ska användas för att transportera älskade inventarier i hemmet vid flytten.

Men de flesta emballagekartonger är engångsobjekt, icke desto mindre i hållbar framtoning.

Vi vet alla att det understundom kan vara svårt, nästan omöjligt, att bryta sig in i sin nya ägandes produkt, särskilt om den till råka på allt elände är inplastad med modernt polymerisationsmaterial, som ofta inte låter sig forceras utan skärande verktyg.

En tid var vanliga chokladkakor oöppningsbara.   

Numera inrättar man inbyggda konstruktioner för att underlätta öppnandet, det kan vara snett och löst påklistrade flikar eller veck med den lilla texten öppnas här eller bara open.

Ack ja, vilka problem man har!

Äggkartongerna

Det senaste angreppet är äggkartongerna. Där har man uppenbarligen investerat miljoner för att de stackars äggen ska vara skyddade,  vilket inte hindrar att man vid enstaka tillfällen ändå kan finna ett trasigt ägg, mycket irriterande.

Förr var äggkartongerna enkelt att destruera med vattenmetoden, det behövdes bara några minuters behandling, så dog de ömkligen, och kunde kramas ihop till en minimal pappersboll.

Men nu har dom lyckas göra kartongerna hårda och till råga på allt vattenavvisande, dymedelst expanderande vattenkriget till avsevärda tidsrymder.

Oftast är det enklast att bara ge upp äggkartongmördandet.

Miljö

Frågan är vilka miljöproblem som kan vara förknippade med dessa vattenmetoder?

Det enda jag kan komma på är det extra arbetet, vilket dock för det mesta är ganska trevligt och roligt.

Men som vanligt är det tiden som är problemet.

Bara tiden att skriva den här märkliga och egentligen helt onödiga uppsatsen, har fördröjt mitt skapande med en hel del dyrbar tid.

Nu går vi vidare och komponerer efter ännu en kopp kaffe!